Senaste inläggen

Av Sheltieflickorna - 16 september 2009 23:15

Vi har haft en härlig kväll i det finaste höstväder man kan tänka sig, ungefär. Glad. Det var träning med onsdagsgruppen som vanligt även om vi var så många just i kväll. Totti skötte sig riktigt fint på kvällens träning.


Nu är det ett antal kurser igång på kvällarna på vår klubb, vilket medförde för vår del, att vi flytta oss lite ned på planen. Där är "ganska" nära skogskanten och jag brukar i vanliga fall undvika att vara där och träna, eftersom det bor en massa harar där och det är någon slags motorväg för rådjur i ena hörnet. Nu var vi ju ändå några stycken så jag tänkte att hararna är nog smartare än att de skuttar upp framför ett antal hundar, så jag försökte slappna av så gott jag kunde. Vi tränade ruta och inkallning med ställande en stund innan det var dags för platsliggningen. Det gjorde ju att Totti var lite "lugnare" i och med att han hunnit med att göra lite övningar och hans förväntingar för träning, var ju delvis infriade.


Vi lade hundarna med näsorna i riktning mot skogen. Jag "vågade" inte gömma mig i den situationen, för jag fick för mig att det skulle bli väldigt svårt för Totti att ligga kvar, när vi går in i skogen och knäcker grenar, i skymning i rådjurs- och kaninland.... Så jag stod kvar och var vakt, men som tur var fick jag inget att göra, eftersom hundarna låg fint och även Totti låg fint som en pannkaka.  Mallan var uppe en kort sväng, för det var något som hon blev skrämd av, men hon fick gå tillbaka och sedan låg hon som en pannkaka också.


Han börjar verkligen kännas stabil nu i momentet platsliggning. Såvida det inte är något som plötsligt "smäller till" för du studsar han upp ska kolla vad det var, men han lägger sig på samma ställe igen, och ligger kvar hela platsliggningen. Det är hans osäkerhet i samband med ett stort kontrollbehov men det är inte så mycket att göra åt, för det sker instinktivt.


Rutan ser jag att han kan vara mer eller mindra focuserad på och ibland är han slarvig och det är då han gör de stora svängarna som gör att han hamnar utanför rutan, även om han var mitt inne i den när han fick kommado att stanna. Är han riktigt pigg och alert, så svänger han runt på fläcken och hamnar då mitt i rutans centrum, men är det något runt omkring som fångar hans uppmärksamhet, så blir det slarvigt utfört och då hamnar han utanför kanten.


Vid ett tillfälle tränade jag på en ruta som var uppställd precis så nära skogen man kan en ruta, utan att hamna i skogen. Det där är en HÖG svårighetsgrad för Totti att klara att gå in i rutan, trots att skogen lockar med så många härliga och spännande dofter. Vid första skicket så "råkade" han göra en liten båge i riktning mot ett träd, men kom faktiskt på bättre tankar och försökte därefter hitta in i rutan. Nu lyckades han inte riktigt med det, men det var ett strålande bra försök av Totti. På andra skicket valde han rutan direkt och hamnade mitt i prick. Skrattande


 Anders och Dino tränade på kontaktfält så att det ska fungera även i en tävlingssituation. Flört Det är det som har fällt dem på de sista tävlingarna, att de har fått kontaktfältsfel på ett i övrigt felfritt lopp. Ändå har vi försökt att vara noga med kontaktfälten redan från början, men på tävling går allt så mycket fortare och då har Dino inte haft tid att trampa ordentligt utan har tyvärr hoppat av lite för tidigt. typ 2 cm eller så...  Men skam den som ger sig...  Nu tränas det vidare, för det ska verkligen fungera även på tävling. Glad


Efter träning var det dags för kvällen uppflyttningsfika. Det var Eva och Essan som vi firade för att de nu är uppflyttade till Elitklass i spår. Grattis Eva och tack för tårtan. Man kan ju inte bli uppflyttad högre än till elitklass, så jag var lite bekymrad för att vi inte skulle få något mer uppflyttningsfika, men jag fick veta att man kan bjuda på tårta för de Cert man kan få i elitklass. Det låter betryggande så nu kan jag sova lugnt i natt.


Av Sheltieflickorna - 13 september 2009 18:58

Så länge sedan tyckte jag inte det var sedan jag bloggade sist, men det visade sig att Bloggagratis har en ny portal. Jag trodde jag kommit fel och skrev in adressen en gång till eftersom jag faktiskt inte läste vad som stod på sidan. Där stod det klart och tydligt att "nu äntligen har vi lanserat osv..." men det läste inte jag första gången jag hamnade där. Får väl hoppa runt och se om det är några förändringar som jag behöver känna till.


Vi har tränat både lydnad och rallylydnad i veckan som gått. Ibland har det gått riktigt bra med rutan och ibland mindre bra, men jag är övertygad om att vi nu har ett högre lyckandeantal än vad vi haft tidigare.


Rallyn börjar jag komma in i lite bättre nu, efter vårt långa uppehåll av träning bland skyltar och konor. Det börjar dra ihop sig till tävling, så det gäller att ligga i. Anders och Dino har focuserat på att träna kontaktfält. Där har Anders börjat att utmana Dino riktigt ordentligt, för att försäkra sig om att Dino stannar till på kontaktfältet oavsett vad som finns därefter. Lyckade graden börjar faktiskt höja sig även där.


I övrigt har vi ägnat en stor del av tiden till att planera och annat inför agilitytävlingen som vi ska ha på klubben om ett par veckor. Det är en hel del som ska fixas med, så det finns gott om jobb, för många Skrattande. (smileys var en nyhet, kul)


I veckan som kommer börjar en fotokurs som jag anmält mig till. Ska bli roligt att få lära mig lite om fotograferingens ädla konst. Jag kan ju i stort sett inte mer än att välja autoläge eller på sin höjd sportläge (om jag kommer ihåg, vill säga).

När vi var på lydnadstävling i Bollebygd, hade de en kille som fotograferade alla som tävlade och som sedan la upp bilderna på sin hemsida. En kul idé, tycker jag. Jag har fått lov att "stjäla" bilden, som tur var.


  

Här är adressen till hemsidan jag "stulit" bilden från.

Av Sheltieflickorna - 6 september 2009 22:43

Det blev en bra helg, på många sätt. Anders och Dino tog en pinne i hoppklss 2 och var endast ett par cm i från en pinne i agilitklass 1.


Det var tävlingar både lördag och söndag i Tidaholm. På lördagen var Dino väldigt nära att plocka pinne i agilityklassen. Balansen var det näst sista hindret och Dinos annars ganska långa ben, räckte inte hela vägen ned till det sista kontaktfältet. Det gav dem 5 fel och placeringen var en 3:e plats trots de 5 felen. Det kan väl tyckas vara försmädligt att få dessa förargliga 5 felen, men å andra sidan kan man säga att de faktiskt klarade av 5 kontakfält felfritt. Att klara 5 av 6 kontaktfält i tävlingssituation är framsteg när det från början till och med kunde vara tvärtom, dvs att de kanske klarade 1 av 6.


I hoppklassen på lördagen, tror jag att det blev en disk. Dessto bättre gick det då i hoppklassen på söndagen. Då blev det som tidigare sagts, en pinne i klass 2!!!


I agiliytklassen blev det ett par kontaktfältsfel, tyvärr, men de gick in på dagens näst bästa tid.


Jag och Totti har varit på läger med vår brukshundsklubb och haft det väldigt trevligt. Vi delade upp oss, beroende på vad vi ville träna på. Jag och Totti valde att träna Rallylydnad tillsammans med 3-4 andra . De som vi tränade Rally med har tränat mycket lydnad tidigare men de hade inte provat på Rallylydnad innan. Det var väldigt kul att Rallylydnaden blev så uppskattat som det blev.


Vi hade väl inte de bästa förutsättningarna i och med att vi inte hade tagit med oss så många skyltar, men vi tränade på det vi hade och vi utökade också med ett par som vi ritade själva på ett anteckningsblock.


Vi startade både lördag och söndag med en platsliggnng. Totti var jätteduktig och låg så fint, trots att han "nästan" kom direkt ut från husvagnen och ut till platsliggningen. Efter platsliggningen  åkte många till skogen och tränade spår. Övriga stannade kvar på området och tränade på lite olika lydnadsmoment och spår på äng. Vi hade även med några agilityhinder som vi kunde träna på som omväxling till det andra.


Vi har varit väldigt flitiga med träningen och nu är Totti trött. Det har han all rätt att vara, för han var väldigt duktig på Rallylydnaden och gick många varv på banan under helgen och var osedvanligt koncentrerad i stort sett varje gång.


Det har varit en jättetrevlig helg och tiden har gått fort. På lördagen fick cvi en del regn och åskan mullrade i bakgrunden, men på söndagen blev det soligt och väldigt varmt.


Som avslutning på lägret hade vi en tävling, där vi deltagare var uppdelade i två lag och tävlade en "stafett" i olika moment som delar från Rallylydnaden, slalom från agility och ett par moment från den vanlig lydnaden och även ett par vanliga "lek" moment. Ett av lekmomentet var att hunden skulle apportera ett äpple som fanns i en hink med vatten, och ett var att föraren skulle gå i en fyrkant med hunden kopplad och i den handen där man har kopplet skulla man samtidigt bära en sked med ett rått ägg i, utan att tappa det. Det gick givetvis på tid också, så det gällde att snabba på, utan jaga upp hunden så att den drog i kopplet.


Det laget jag var med i tyckte jag borde ha vunnit. Dels så var hunden som apporterade äpplet supersnabb med att både plocka upp åpplet och att lämna det till föraren, och dels så löste sig rutan med det råa ägget på bästa tid, eftersom hunden inte drog i kopplet och föraren kunde riktigt snabbt. Vi hade även en hund som har ett slalom som få kan slå och metalapporten plockade "vår" hund in i högsta fart.


Vi mutade även domarna med en stor påse Ostbågar och en burk med Cider och ändå blev vi tvåa. Det var inte kul, men till nästa år ska jag skaffa bättre mutor till domarna. Jag såg att motståndar laget hade mutat domarna med Kexchoklad tidigare på dagen, så det var kanske det, det berodde på?


Hur som helst, så har vi haft kul och det var ju ändå liksom målet med hela lägret.


Det kommer väl en och annan bild snart också, tror jag. :-)



Av Sheltieflickorna - 3 september 2009 21:46

Oj, vad jag ligger efter. Jag som trodde att hösten skulle bli lugn och sansad i år till skillnad från andra år. Men ack, så fel jag har haft. Tempot känns mer uppskruvat än någonsin.


Men en kortvariant är bättre än ingen variant alls. I måndags vet jag inte vad jag gjorde, för det kommer jag inte i håg just nu. På tisdagen tränade jag Rallylydnad med mina rallykompisar. Vi är ett gäng som tränar regelbundet och det är verkligen trevligt när vi alla har samma mål, dvs tävling i höst. Nu börjar jag och Totti komma lite i Rallyform igen. När vi tog upp Rallyträningen efter ett ganska långt uppehåll, kännde jag mig verkligen ringrostig.


Jag hade glömt vad skyltarna betydde och vi hade tappat känslan för Rally jag och Totti. Men nu börjar vi komma i form igen och vi rör oss med en annan självklarhet mellan skyltarna. Vi har dessutom anmält oss till två tävlinglingar. Tidigare har det i stort sett inte funnits några Rallytävlingar inom lämpligt åkavstånd här i trakten, men nu börjar det dyka upp både nära och lite längre bort, men fortfarande inom åkavstånd över dagen.  Det är verkligen glädjande, att det börjar röra på sig även här kring Göteborg.


I onsdags var det lydnadsträning med onsdagsgruppen. Vi hade ett jäkla flyt på RUTAN jag och Totti. Han klippte den i stort sett varje gång. Att få honom att springa till rutan har tidigare inte varit bekymmret, utan det vi haft problem med, är att när han vänder upp mot mig, så tar en STOR sväng och hamnar då utanför linjerna till RUTAN. Vilket då naturligvis inte har gett oss något betyg på tävling. Men i onsdags fick jag honom att vända mycket tvärare och då blev han kvar i rutan. YES!!! Måste jobba vidare på det....


Dessutom var det dags för mig och Eva att bjuda på uppflyttningsfika. Vi slog ihop våra plånbäcker och köpte tårta. En sådan där riktig kaloribomb, som bara var SÅ god. Eva hade beställt den på ett bageri i närheten av sitt jobb och jösses, det kan fortfarande vattnas i munnen när jag tänker på den. En hallonmousse (stavas det så) tårta , som var så där lagon syrlig och söt på samma gång. Den fullständigt bara smälte i munnen.


Jag håller med Åsa från kommentaren i förra inlägget om den tårtan verkligen var värd ett första pris.


Nu är det läger som står närmst på schemat. Ska bli roligt att komma iväg i regnet och bara hålla på med hunden i två dagar, med likasinnade. Vi lär väl få användning för både stövlar och regnställ tycks det när jag kollade på vädret på tv:n.


Anders och Dino ska tävla i helgen, så för vår del blir det mycket hund och inget hushållsarbete denna helgen...

Av Sheltieflickorna - 30 augusti 2009 20:15

Man kan kanske tro att jag har slagit mig till ro, sedan tävlingen i Bollebygd, men icke. Jag har lyckats träna sönder momentet "Rutan" och förhoppningsvis har jag lagat det igen. Detta var verkligen inte min avsikt, men det blev så tokigt....


Det var egentligen inget konstigare än att jag skulle träna skicket till rutan, med en belöning framåt, när han kom fram till rutans mittpunkt. Det var där som jag förstörde alltihop. Jag skickar ut Totti och han springer glatt ut till Rutan och när han är nästan framme påbörjar jag mitt kast med bollen, som skulle studsa ner i marken framför honom. Men eftersom jag var kladdig om handen efter korv jag hade belönat med tidigare, så gled bollen ur mitt grepp och jag kastade bollen rakt i huvudet på Totti. Han blev så klart ganska förskräckt och undrade givetvis vad det var som hände, men upptäckte bollen och sprang iväg och hämtade den.


Nåväl, tänkte jag det gick ju bra, så jag gjorde om det och ställde mig denna gång lite närmare rutan, så att mitt kast skulle bli bättre den här gången. Ta mig tusan, om jag inte lyckades träffa den stackars hunden igen.  Det var väl själva den, tänkte jag, och gick ännu nämre och så gjorde vi om det igen, och hör och häpna, för tredje gången slänger jag bollen i huvudet på Totti. Sedan ville han inte gå ut till rutan på kommando.....


Med en target i mitten, så fick jag till slut ut honom till rutan och vi kunde sedan lägga ned den träningen för den dagen. I tisdags var jag på klubben för att träna lite Rally med mina rallykompisar och i väntetiden tänkte jag träna lite ruta. Ställde upp rutan och så gjorde vi lite annat en stund och fick god kontakt. Det var några andra där och tränade inför Räddnings SM som snart går av stapeln, vi har ett par ekipage från vår klubb som är kvalificerade till RäddningsSM. De hade ställt ett bord och där var även ett lydnadshinder med alla pinnarna på höjd. Tror att det (lydnadshindret) är 110 cm när alla sitter på plats.


Skickar Totti mot rutan efter stund och han drar lite i sidled, mot bordet och jag fick kalla tillbaka honom. Jag förstod inte varför han gick till bordet, så jag skickade ut honom mot rutan igen, och samma sak, han gick till bordet istället. Jag fattade fortfarande ingenting och flyttade mig, så att jag skulle kunna skicka mot rutan från ett annat håll. När jag skickar honom, så tar han fart och drar rakt ut åt höger satsar mot lydnadshindret och hoppar över..... Det höga .... som är över metern.... han som har varit skadad i ryggen och ska vara försiktig så att han inte får ont igen.... Tror ni att jag blev förstummad??? Ja, jösses, jag var inte alls beredd på det och är nästan lite chockad så här flera dagar senare.


Hur som helst, så verkar det ha gått bra och det är jag glad för, men jag var ju tvungen att fundera lite på varför han valde allt annat än "RUTAN". Sedan kom jag på det... jag hade ju kastat boll HONOM. Han ville helt enkelt inte gå till rutan.


Nästa träning fick jag ägna åt att bygga upp förtroendet för att springa till rutan på kommando igen. Det löste sig och nu ska det fungera igen, men oj så klumpigt det kan bli och så lätt det är att fördärva något som man har tränat för så länge, och poff!!! så har man gjort bort sig.


Vi har haft nöjet att få umgås med Ella i helgen och kan konstatera att tiden går verkligen fort. Nu ställer hon sig upp mot soffbordet och håller sig fast med en hand, och med den andra försöker hon greppa allt som är inom räckhåll och även det som är utom räckhåll också, för den delen.


Det blir en hektiskt vecka den som kommer och den kommande helgen är det dags att åka på läger. Det ska bli roligt att komma iväg ett par dagar och bara träna hund i goda vänners lag. Vi har ju även ett par kvällar vi kan umgås på, vilket också det ska bli jätteroligt.


Ella och Dino.


Av Sheltieflickorna - 21 augusti 2009 23:12

Ja, som alla förstår av rubriken så är det något som har gått bra.


Vi har idag fått ett förstapris i lydnadsklass II.

 Äntligen känns det som och jag är världens gladaste och lyckligaste för det. Och ett JÄTTTESTORT tack vill jag rikta till alla mina träningskompisar som har stöttat och tröstat och hjälpt mig att få bra träningstillfällen. Utan Er alla, hade vi inte klarat det.


Totti ligger numera som en klippa på platsliggningen. Idag var det en annan hund som gjorde "en Totti", dvs slänger sig över på rygg och rullar runt, undertiden som föraren är på väg att gömma sig för platsliggningen. Min Totti vred inte ens på huvudet och tittade, utan han lade ner hakan i gräset och där låg han.


Brevid sig hade han Maries Cosmos, en annan logotto, och de fick också ett första pris idag. Jag och Totti kom på 4:e plats och Marie och Cosmso blev 3:a.


 Marie startade även sin "påläggskalv" Nico i lydnadsklass 1 och tyvärr missade han platsen, men de var ändå, trots det, bara några poäng ifrån ett förstapris, redan i debuten. Nico är alltså "Gåbens" bror, så ni vet vem jag pratar om.


Vår träningskompis Eva med sin Rottis Essan vann i klass 3 idag. Det var häftigt att se dem på planen idag. Alla moment gick strålande bra och applåderna ekade över nejden, det ena momentet efter det andra. STORT GRATTIS till Eva och Essan. Nu har ni visat (vad vi andra redan visste), hur grymma ni är.


Nu är jag trött och lycklig och glad och kommer att sova gott och drömma om en härligt underbar, lydig och snäll och fin lagottopojke vid namn Totti.



Av Sheltieflickorna - 16 augusti 2009 19:43

Lördag var tävlingsdag och för ovanlighetens skull var det samling för large-hundarna på eftermiddagen. Det å andra sidan gjorde att vi var hemma väldigt sent på lördagskvällen.


Det var en ganska blöt tillställning i form av regn (tror nu inget annat), och det blev mest bara värre ju mer klockan blev. När det var dags att åka hem så slutade det regna. Jag och Totti var inte speciellt blöta, eftersom vi kunde välja att vara inne i tältet under de värsta skurarna, men Anders och Dino fick ju rasta och värma upp och tävla oavsett hur vädret var. Kan väl säga att de var ganska så blöta.


Dino missade ett kontaktfält i agilityloppet vilket gjorde att han fick 5 fel, men kom in på dagens 3:e snabbaste tid. Så *OM* Dino hade trampat bara det allra minsta lilla på kontaktfältet hade de fått en uppflyttningspinne och dessutom varit på pallplats 3. Inte så illa, alls faktiskt.


I hopploppet blev Dino störd av en hund som passerade väldigt i starten. Anders hade gått ut en bit i banan och precis då går det förbi en hund, som Dino var "tvungen" att titta på. Det gjorde att Dino kom av sig och när Anders kallade på honom att starte, så kom Dino fel i avståndet till hinder två. Där kraschade han ganska rejält i bommen och då blev Dino ännu mer förvirrad. Det tog ungefär halva loppet innan Dino hade samlat sig och blev sitt vanliga jag. Så sista delen av hopploppet gjorde de väldigt snyggt, även den första delen inte var så tjusig.


Men man lär sig något av varje tävling, och nu har vi lärt oss att även Dino kan bli störd i startögonblicket. Han har ju inte varit lämnad så mycket i starten, då Anders och Dino gjort samtidig start i de flesta lopp. Nu ska vi träna lite på det under veckan, för på lördag är det dags för ny tävling.



Av Sheltieflickorna - 12 augusti 2009 22:56

Det har varit lite dåligt med uppdateringar på senaste tiden, men det betyder inte att vi har legat på latsidan för det. Snarare tvärt om, skulle man kunna säga. Vi har tränat flitigare än vad jag har uppdaterat bloggen, vilket förmodligen är en vettigare prioritering.


Hur som helst så har träningen flutit på bra, och vi har inte stött på "patrull" någonstans, varken jag eller Anders. Hundarna har tvärtemot varit osedvanligt duktiga. Vad nu det beror på?


Nu laddar vi inför några tävlingar här på höstkanten och hoppas på vidare framgång både på agilitybanan och på lydnadsplanen.


Ännu så länge får vi njuta av andras framgångar. I går var det uppflyttningsfika på klubben. Det är en himla bra sporre till att verkligen åka till träningen, även om det hänger regn i luften, när man vet att det är fika på gång och många gånger är det dessutom hembakt. Bara en sån sak! Tack Emely för fikat.


 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lydnad


Skapa flashcards