En dag i förra veckan fick jag helt plötsligt syn på att Dino hade slagit ur en flisa ur sin ena hörntand. Inte bra!!   

Jag ringde till Djursjukhuset och fick en tid till tandläkaren för Dino. Jag kunde inte se om pulpan var framme eller ej, men jag såg en liten "prick" högst upp på tanden, och så där kan han ju inte ha det.

I morse så körde vi iväg på snöiga vägar och trots att det var ganska tidigt på morgonen, var det faktiskt ingen kö idag. Det var helt uppenbart några fler än jag som var lediga idag. Väl framme på Djursjukhuset så fick vi komma in nästan med en gång.

Jag gick till receptionen och anmälde oss och sedan hade jag en plan om att gå till damrummet och pudra näsan. Det roliga var att när jag styrde mot damrummet så blev Dino jätteglad och stretade i förväg och hade brådis. Då förstod jag att han kände igen sig, och trodde att vi skulle till simmet. Han hade nog gärna tagit sig ett varv i bassängen, det var tydligt, så jag får nog ta med hundarna och simma lite i vinter, för det var en väldigt bra träning de fick, när vi simmade regelbundet tidigare.

Tandläkaren så att det inte var någon större skada, men det finns trots allt en viss risk för senare komplikationer, som man inte kan se nu när skadan är så färsk. Så efter lite undersökning och information, så var vi färdiga ganska snabbt och lätt. Tog en sväng in i butiken och handlade ett schampo till Dino och lite öronrens och sedan var vi på väg hem igen.

Dino ska tillbaka på återbesök lite längre fram i vår, för att vara säker på att han inte har fått någon skada på tandroten. Så tillsvidare får han ha sin tand som den är. Det är en liten spets som är lite vass, men som tur är skaver det inte mot kinden eller något annat vad jag kan se.

På eftermiddagen har jag handlat några julklappar och de ska slås in och snart är det Julafton. Det går så fort och konstigt nog så blir man, trots alla farhågor, färdig lagom till julafton ändå.

I tisdags var det dags för inomhusträningen och det kändes helt ok, att träna inomhus när det var snöblask, blåsigt och förfärligt kallt ute. Som om inte det räckte så firades det ett 1:a pris i Elitlydnaden. I vårt träningsgäng, så har vi haft sådant flyt under hela hösten, att det har uppstått köbildning till vem som ska bjuda på fika.

Den här gången var det Ingela som bjöd på en hembakt chokladkaka med hallon i och till det vispad grädde.    Tack Ingela för den goda kakan.

Undertiden som vi satt och fikade och skvallrade i största allmänhet, så var Anders och Dino inne i hallen och tränade agility tillsammans med sina träningskompisar.

De byggde upp en dubbelbox tror jag det var och gjorde några olika handlingsövningar. Stina i förgrunden och Anders och Dino lite längre bak och till höger är det Gunilla och Fanta.

Helen och Peppsi som letar godis, eller letar och letar, jag tror att det "regnade" godis över Peppsi.

Gunilla funderar och övar på hur övningen ska vara.

Anders kollar så att belöningarna är på plats och han får här Dinos fulla uppmärksamhet. Dino brydde sig inte ens om Jessica .

Anders och Jessica kollar igenom övningarna och närmast i bild, står Camilla och funderar. Gunilla ska nog köra lite "peptalk" med Camilla, så att hon orkar springa med både Fanta och Lilly.

   Dino väntar under tiden, som de plockar bort alla hinder när träningen är färdig.

 Hela veckan har vi haft blåsigt värre och en massa minusgrader. Det har varit hur kallt som helst. Tänker 9-10 minugrader och till det hårda nordliga vindar i Göteborg..... det är kallt!!!

Det har väl inte blivit så många långa promenader under resterande delen av veckan, får jag väl erkänna. Man fryser näsan av sig, ute och trottoaren har varit glashal och fullständigt livsfarlig att gå på.

Det verkar inte bli någon "bättring" inom det närmsta heller. Nu i eftermiddag och kväll har det varit 10 minus, och den lilla snön som ligger i trädgården, knarrar det om när man går. Så vi får nog en vit jul i år.

  YES!!!     Där satt den.... 3:e och sista 1:a priset i Lydnadklass 2.   

Nu är drömmen om ett LP 2 blivit sanning. Så himla gôtt det känns.

Han var lite gråtig på platsliggningen så där fick vi betyg 8,5, men han låg stilla och fint.

•  Fria följet fick vi 8,5 för han växlade lite i position.
• Läggande under gång fick vi 8 på, för han var lite sen med att lägga sig.
• Inkallning med ställande fick vi 7,5 på. Totti råkade titta lite för intensivt in i skogsbryntet, så han hörde inte mitt första kommando. Han kom fint på andra kommandot, och han stannade bra så jag är väldigt nöjd med det.
• "Rutan" fick vi 10 på. 
• Apportering fick vi 9,5 på. 
• Hopp över hinder fick vi 10 på.
• Fjärrdirigering fick vi 8,5 på. Totti skuttade lite på första skiftet.
• Helhetsintryck fick vi 10 på. Lovande ekipage skrev domaren. 

Totalt fick vi 178,5 poäng.   

I och med dagens 1:a pris så har vi nu erövrat 3 stycken första priser i lydnadsklass 2 och nu har Totti ett LP 2.

Gissa vem som är glad idag?? 

Som vanligt har veckan rusat iväg i en alldeles för hög  fart. Det gäller att hålla i sig, så man inte tappar taget. Fördelen är att vi inte sitter hemma och har tråkigt, bara en sån sak.

Tidigare i veckan var jag och Totti tillsammans med de övriga i träningsgruppen på träning i den bokade inomhushallen och tränade. Helt ok alltså, att hänga av sig jackan och av med mössan innan man vi börjar träna. Jag tror "lätt alltså" att jag skulle kunna vänja mig vid detta.   Risken är att Anders får röja ur garaget och investera i en konstgräsmatta....  Vilket härligt senario.    Undrar om Anders delar min åsikt....   

Några bilder från träningen på Hundstället.

Det är mysigt när hundarna får vara med på fikat.

Det finns lite olika saker till försäljning, bland annat ganska mycket hundgodis och tuggben mm, som förvaras i hyllorna där vi sitter och ändå är det inte någon av hundarna som försöker roffa åt sig.

Så här trevligt här vi det på våra träningar.   

När vi kommer hem, somnar Totti så gott på golvet.

Den här årstiden är det ganska lätt att komma av sig, i träningsintensiteten, känns det som. Det är mörkt och regnigt och klubbens planer är avstängda eftersom det har regnat så att marken är helt vattensjuk. I vanliga fall brukar vi ta en sväng till klubben ett par gånger i veckan, även när det är mörkt men kanske inte när det är regnigt.  men dit är det ingen idé att åka, när vi ändå inte kan träna. Och vad händer då...? Inte mycket måste jag nog erkänna.

Men hur som, vi har faktiskt varit på klubben och tränat lite i alla fall igår och idag. Det har inte varit så många där sedan det blev avstängt, så parkeringen var väldigt ledig, så vi tränade där istället. Och det som var anledningen till att vi åkte dit i första hand var platsliggningen´s träning, och den gjorde vi framför sandlådan istället.   Man får inte vara dum... eller kanske är det, det man ska vara... jag vet inte så noga vilket som är bäst.   

Platsliggningen gick bra och Totti låg tyst och fint, vilket han inte gjorde i tisdags när vi tränade på Hundstället Hjärtat. Då pep han så att det ekade. Men det var iofs mitt fel, för han var så glad för att vi skulle träna och det var för svårt att ligga plats det första han gjorde. Nu i helgen har han fått träna en stund innan det var dags för platsliggning och då var han i en bättre sinnesstämning.

Men dagens platsliggning blev inte så långvarig, för när jag precis kom fram till containern (som jag gömde mig bakom) så möter jag ett Rådjur, som står och stirrar på mig så där fånigt som rådjur kan göra. Det kändes väl så där, att veta att några meter bort ligger Totti plats och här står jag och skrämmer Rådjur. Frågan var åt vilket håll det förbaskade rådjuret tänkte springa åt? Jag bestämde mig ganska snabbt för att gå tillbaka, ifall rådjuret skulle få för sig att springa åt det hållet där hundarna låg. Jag kom fram till hundarna först, och kunde därmed avsluta övningen på ett bra sätt. Anders undrade varför jag kom fram så snabbt, för han hade just bara startat klockan och han hade inte sett rådjuret, så han undrade vad jag höll på med.

Jag var i alla fall väldigt nöjd med min träning och det var en glad vovve som följde med mig hem. Anders har på senaste tiden mer och mer hamnat i "lydnadsträsket" och även om han inte säger något, så tror jag ändå att han tycker det är lite skoj, med lydnadsträning. Dino har nog inga åsikter om vilken träning som är roligar än någon annan, för jag tror att han är lika glad oavsett, bara han får göra något.

Sedan Anders började på sin allmänlydnadsinstruktörsutbildning (vilket ord!!!) så har jag fått mer sällskap i lydnadsträsket och meningen är att Dino ska klara ett Allmänlydnadsprov till våren. Det är inte alldeles enkelt, så det är träning som gäller. Den svåra biten blir att få upp Dino´s föremålsintresse, för det saknar han fullständigt. Ja, sedan är det några andra grejor som behöver tränas också, såsom tandvisning, stoppkommando och linförighet och ja... lite till.   

Önskar Er alla en trevlig andra advent och en trevlig fortsättning på veckan.

Jag ligger lite efter med bloggandet i och tiden rinner liksom iväg och helt plötsligt är det en ny dag, med nya saker inplanerade i kalendern.

I kväll har jag varit på stan och ätit mat tillsammans med mina vänner som jag lärde känna på en tidigare arbetsplats. Nu är ingen av oss kvar på den arbetslplatsen, men vi träffas  med jämna och ojämna mellanrum. Det är väldigt trevligt och vi har givetvis mycket att prata om, så kvällen går fort.

I går var jag och Totti på inomhusträning på Hundstället Hjärtat. Det är vår träningsgrupp som har slagit oss samman, och bokat upp ett antal träningskvällar i den fina inomhushallen.  Nu när det är vintrigt och blött och kallt, får jag allt erkänna att det känns verkligen lyxigt att kunna vara inomhus och träna i rumstemeratur.

Vi var ändå ganska många som tränade lydnad samtigt och ändå var det ingen av våra hundar som brydde sig om vad de andra sysslade med. Det blev kan man säga väldigt bra störningsträning. Vid ett tillfälle blev det dessutom en arrangerad störning, eller ja, det var jag och Totti som var störningen.

Alla hundar satt längs ena långväggen, övningen var sittande i grupp, och då agerade vi störning genom att jag kallade in Totti framför alla hundarna. Inte en hund reste sig upp, även om någon vred lite på huvudet och undrade vad vi höll på med. Totti störde sig heller inte när han fick springa förbi så många hundar, så han kände sig defenitivt säker med sina täningskompisar. Det är ett himla gott gäng som jag tränar med, och våra hundar kommer så bra överens allihop.

Jag ser fram emot nästa veckas träning, för jag fick definitivt mersmak av att träna inomhus. Anders blev väldigt inspirerad, så nu har han bokat träningshallen han också.   

Först vill jag börja med att tacka för att grattisar vi fått.     Det är alltid lite extra roligt när det uppmärksammas.

Idag fick vi lite solsken, och trots det var planen för dagen att städa och fixa lite snyggt nu när det är 1:a Advent. Men så ringde S o L och undrade om vi skulle gå med på en promenad till Bertilsson vid Delsjön och fika vid sjökanten.

Vi var ju inte sena att hänga på, så vi packade ryggsäcken i all hast med sittunderlag och mugg till kaffet. Ja, hundarna stoppade vi givetvis in i bilen också.

Här är vi på väg från parkeringen och Ella är just för stunden ganska nöjd med att sitta i kärran och spana in hundarna.

Så  här såg Deljön ut idag. Ganska snyggt tycker jag. Vid strandkanten hittade vi en ledig fikaplats.

Härligt var det att sitta ute och fika. Det har ju regnat så förfärligt på senaste tiden, så jag hade nästan glömt att man kunde sitta ute.

Vad funderar Ella på?

Till slut bestämnde hon sig för att det inte var kul att sitta i vagnen. Det var mycket roligare att prova på att gå ...  själv....nästan.

Vi har varit och tävlat i Rallylydnad i kväll. Det var Ale Bk som arrangerade tävlingen, som var förlagd till Hundstället Hjärtat i Angered. En inomhushall med grönt konstgräs och inomhustemperatur.

Vi har inte varit där tidigare, så det var premiärbesöket för oss, och det i tävlingssituation. Men Totti är en sådan duktig vovve, så han jobbade på och gjorde sitt bästa, trots att det fanns mycket han egentligen ville titta på.

Lite speciella omständigheter blir det ju, när man går in i en hall, stor som en gymnstiksal ungefär, med grön fin matta, några pelare i mitten och ett antal rallyskyltar, röda koner och många speglar runt väggarna. När vi gick in genom dörren, så var första skylten ca en ½ meter framför oss. Han fick ca 10 sekunder på sig att se sig om och sedan startade vi tävlingen. 

Han var så duktig och han försökte verkligen låta bli att titta i speglarna och det lyckades han nästan helt och hållet med. Det gick att få tillbaka Tottis focus och det var bara vid ett tillfälle som jag "tappade" honom en kort stund och hann han iväg en bit, för det blev för svårt när han såg en människa som stod liksom halvvägs in i loken och försökte kika in lite obemärkt.

Men vi kom runt och vid prisutdelningen visade det sig att vi hade vunnit och vi hade 90 poäng av 100 möjliga. Så det var verkligen inte många fel, som vi gjorde på den här tävlingen. Min Totti är helt enkelt världens bästa Totti.   

Vi vann en fin glasfigur med 1:a priset plakett på och en jättefin Rallyhandduk.

Kolla in texten. Den handduken blev jag verkligen glad för. Det kommer att bli svårt att torka av leriga tassar på den, men å andra sidan står det så på den, så det är väl bara att göra vad skylten säger.

Nu är det Idoldags, men min Idol heter Totti och honom kan jag titta på när som helst.

Under tiden som vi var i Angered var Farmors lilla höna på Liseberg och bekantade sig med Lisebergskaninen. Förutom den stora kaninen så har hon även tittat på renar och några andra djur där på Liseberg.