Detta fina diplom kom i brevlådan igår. Det var roligt att få.

Tack Logottoklubben.

Det är väl inte så mycket nytt att skriva om, för stunden, och det är ju liksom det som är de goda nyheterna.

Nu börjar Totti bli riktigt pigg på sina rastningsturer och det är ganska svårt att gå "lugnt" om jag säger så. Nu vill han högst upp på snövallarna och pinka och innan man hinner blinka har han studsat upp på toppen. Sedan ska han sprätta och ha sig och inget av det där, är väl någon bra aktivitet för en hund som ska vara "sängliggande". Men att prata förstånd med Totti är liksom ingen idé, han är inte intresserad av att lyssna i det läget.

Man kan väl helt enkelt sammanfatta det som att, det finn gott gry i honom nu.

Anders och Dino satsar på uthållighetsträning och går långa promenader på kvällen. Nu ska de på kurs i helgen och träna för Jenny Damm igen, så det gäller att de har tränat upp sig, så att de orkar.

Vi lägger sakta men säkert den ena dagen till den andra och snart kanske att våren kommer och med den, kommer det nya tider, även för Totti och mig, kanske.

Anders största bekymmer för den kommande säsongen är att det finns så lite tävlingar att åka på. Det är väl trevliga "lyxproblem" eller vad säger ni.

Vi tycker att vi kan se en viss förbättring på Tottis smärttillstånd idag. Det finns tillfällen när han får riktigt ont, typ om någon av oss har varit ute och kommer hem och Totti reser sig upp för att hälsa. När han står vid kompostnätet så ser man hur han darrar och svansen viftar väldigt lågt. Så det smärtar att röra sig när han är glad, har jag förstått.

Däremot tycks det gå bättre när han ska gå ut och kissa eller något annat kanske nr 2. I den situationen tycker jag inte att han är lika låg, som han har varit. Nu har Anders tillverkat en ramp som vi har över de trappsteg som finns utanför ytterdörren. Det är visserligen inte många trappsteg, men ortopeden sa att han helst inte ska gå i trappor om vi kan undvika det. Och eftersom Anders är händig så gick han till garaget på lördagskvällen och fixade till en ramp till Totti Galotti.

Vi har även några trappsteg upp till trädgården, som visserligen inte är höga men det är ändå en trappa och Totti är inte så bra på att GÅ i trappor, utan han tar gärna sats och tar trappan i "två steg" och det är heller inte nyttigt i hans tillstånd. Så därför fick Anders skotta sig igen hela trädgården åt andra hållet, för där kan vi komma ut, utan att behöva gå i trappor. Men oj, vad Anders fick slita!! Det var jättemycket snö.

Men det går ändå ganska bra att ha Totti instängd i rummet. Han är normalt sett lugn och ligger mest och vilar och tycks ändå vara ganska nöjd med det. Vi går in och lägger oss bredvid honom så mycket vi kan, så att han ska få sällskap, så helt övergiven är han inte, även om han själv anser det mellan varven. Han verkar vara ganska nöjd med att ligga på rygg och bli klappad på magen, en stund innan han krullar ihop sig och somnar.

LIte synd om Totti är det ju trots allt, eller egentligen ganska mycket synd om honom är det. Tänk om han hade sluppit detta elände.

Ny ställning... det är ungefär så mycket som han rör sig för närvarande, i alla fall inomhus.

Det här är ett ganska bra mått på hur mycket snö som vi har i trädgården. Det blev ett ganska djupt dike som Anders skottat fram till Totti.

Jag önskar och hoppas att Totti blir bra igen, utan bestående skador och att vi ( ingen annan heller för den delen) aldrig ska behöva vara med om detta igen.

Jag fick åka och hämta hem min prins i eftermiddag. Ortopeden har undersökt honom idag och som tur var fanns inga funktionella störningar kvar. Det hade gått tillbaka och berodde troligen då på smärta.   

Nu är han ordinerad sträng vila (burvila) i två veckor. Han får hålla till i det minsta rummet vi har med en grind i dörröppningen. Där har han nu ett tjockt täcke och en biabädd att vila på. Det var ok sa veterinären, med ett rum, om det inte var för många för kvadrat och eftersom det är ett ganska litet rum som ligger liksom sist, så kommer han ha det lugnt där. I alla fall mycket lugnare än i köket.

Vi har ju några burar i olika storlekar om det behövs, men jag tror att det är bättre i rummet än när han ska "sno" runt i en trång bur. Han brukar vara väldigt lugn när han är instängd, förutom om det ringer på dörren förstås. Han är ju fortfarande en lagotto, även om han har ont i ryggen.

Det som har varit svårt tidigare, när han stått på sträng vila för ryggen, har varit att få honom att göra "nr 2". Det låter sig inte göras hur som helst. Det ska väljas med omsorg och vara lagom högt gräs (om det är en sådan årstid) annars ska det helst vara lite under någon buske och gärna så långt bort från gångbanor som möjligt. Och det just det där med "så långt bort som möjligt" som kan vara svårt när han är kopplad, och särskilt nu när det är hur mycket snö som helst, som han inte får kliva omkring i.

Hittar han inte något bra ställe, så stänger han av, troligen i förhoppningen om att jag ska leda honom till ett bättre ställe, men när han bara får gå så lite som möjligt, så kan vi ju inte ränna runt i området och leta efter en "fungerande" toalätt. Det är bara det att jag sover mycket bättre på natten om jag vet att hundarna har gjort ifrån sig ordentligt, och jag skulle gärna vilja sova gott. Natten till idag har jag inte sovit gott, kan jag säga, men kanske att det blir lättare nu när han är hemma igen, med en hyggligt god prognos.

Tack för era uppmuntrande ord, jag blev lite rörd när jag läste. Nu känner jag mig lite mer hoppfull även om alla "orolighetsantenner" står rakt ut, och det är för tidigt att andas ut. Vi kanske har haft tur trots allt, för det är närmare 3 år sedan han var dålig sist. Vad jag förstår så är det vanligt att när diskarna väl har börjat krångla, så blir det ofta så att det fortsätter att krångla. Vi har försökt att "hålla honom i tukt och förmaning" och det är kanske det som har bidragit till 3 ganska aktiva år. För att vara "sjuk" har han ändå tränat och tävlat ganska mycket och han har varit aktiv med både kropp och huvud.

Nu ska jag önska mig ett bra tillfrisknande för Totti av den Goda Fen och hoppas att hon hjälper veterinären att få Totti smärtfri och pigg och glad igen.

Jag är väldigt glad för att jag bor nära ett stort och bra Djursjukhus som har öppet dygnet runt. Det är sällan som jag är på Blå Stjärnan på dagtid, utan det har mest blivit akuta besök får vår del. Ja, till veterinärer då, för till Rehab gick vi på förmiddagen på inplanerade besök. Jag känner mig trygg med de som jobbar där och jag upplever att både jag och Totti blir väl omhändertagna.

Nu mår vi skit här hemma. Totti har fått ont i ryggen igen och är nu inlagd på Blå Stjärnan.

Det har varit något konstigt med honom under veckan, men jag inte riktigt kommit på vad det har varit. Men som sagt, så har jag haft en "magkänsla" men inget direkt att ta på, mer än att han uppfört sig konstigt.

När jag kom hem från jobbet idag, så kom han i hallen och mötte mig som vanligt, men just när han går omkring och vill bli klappad, så stelnar han till. Han blir bara stående still och ser liksom borta ut.... Sedan går han i ett rum och när jag går efter för att se vad han gör, så står han där och darrar.

Då insåg jag att nu är det dags att åka till veterinären. Jag ringde till Blå Stjärnan och de sa att kom du ner med en gång. Vi fick vänta en stund i väntrummet, men de kom ut och tittade till oss undertiden och efter en stund fick vi komma in.

Veterinären undersökte Totti och det var väl inte lätt att avgöra var han hade ont, eftersom han inte sa något. Men med hans historik, så fanns det ju något att misstänka. Det som nu oroar mig att det fanns neurologiska funktionsnedsättningar på vänster bak. Det har han inte haft något vid de tidigare diskbråcken, för det har de kollat varje gång, men nu såg jag tydligt att han inte vände tillbaka foten förränd efter en stund.

Detta innebar att Totti nu fick stanna kvar, dels för smärtlindring, men han behöver också stå under övervakning ifall det blir värre antar jag. Som vet sa, till en början hade jag tänkt skicka hem er, med smärtlindring, och med rehab-instruktioner, men nu kom ju saken i ett annat läge.

Nu kommer han att bli undersökt i morgon, och någon gång under dagen, får jag besked på hur det har utvecklats. Det kan ju tänkas att det är smärta och svullnad som gjorde funktionsnedsättningen (om vi har tur, tror jag) och då kan det gå tillbaka av sig självt, men om inte är det nog stor risk för operation.

Jag tror att det är så i alla fall, men jag vet ju inte så mycket om det egentligen, men jag får besked av veterinären när de har undersökt honom. Jag känner mig lite förvirrad, men jag tror att hon pratade om någon röntgen också, och då var det nog ingen vanlig slätröntgen (kallas det för vill jag minnas) utan hon sa nog något särskilt namn, tror jag, får jag väl tillägga.

Läs min förvirrade beskrivning  med tanke på att jag är helt förvirrad och väldigt upprörd. Hur jag ska kunna sova inatt har jag inte kommit på ännu.

Ge mig styrka den som kan.

Detta är inte som vanligt.Det var nog många år sedan vi fick så mycket snö i Göteborg. För min del, har jag varit nöjd med den vinter vi redan fått, sedan länge. Jag känner inga större behov av mer snö.

Det blåser och viner runt knuten med massor av snö som faller. Inte kul alls. Det värsta är att jag förmodligen kommer att avstå vår träning imorgon på grund av vädret. Jag tror inte att det kommer att vara farbara vägar och sitta fast i snömodd har jag ingen lust med. Den senaste prognosen från SMHI var att det ska hålla på till i morgon kväll.

Vi får väl hoppas att det inte blir så illa, för jag hade verkligen sett fram emot lite träning med efterföljande fika i morgon. Förra veckan blev det heller ingen träning, för då hade vi instruktörsmöte på kvällen och då gick jag på det istället för att åka och träna med mina kamrater.

Hur ni det med snö ute i övriga landet?  Det ska ju komma snö i stort sett över hela Sverige om jag minns rätt från tv.

Nu tycker jag att det räcker med kyla för i år. Det var ju ändå ganska bra underlag efter nyår med vit snö och en massa minusgrader. Lite värme efter det hade passat fint. Men så bra får det bara inte vara...

NÄHÄÄ då kommer det snö, sedan regn samma dag och på natten fryser det till ordentligt och sedan har det bara blivit kallare och kallare för varje dag. Ny är jag urless på att se -16 på mätaren när det är morgon och man ska gå ut med hundarna.

Tur att vi har köpt Icebugs (heter dom så ) jag dom fantastikst bra dubbade skorna. Jag köpte en stövelvariant som är varm med löstagbara dubb och Anders köpte en mer kängliknande modell med fasta brodd. Men det har varit räddningen hela vecka för att slippa benbrott eller andra otäcka fallskador. Det går verkligen inte att gå normalt på gator eller gångbanor, det är mer eller mindre blåis överallt. Helt livsfarligt speciellt när man har ett par hundar som har lite svårt att gå på långt koppel utan att dra. Gå nära går ganska bra, men så fort kopplet blir lite längre så börjar det... " Oj, tog kopplet slut, då är det dags att börja ta i lite då, oj vad det var trögt... jag får nog ta i ytterliger lite till"

Men jag är väldigt stolt över att vi placerade oss på 3:e plats på Lagottoklubbens årsbästa Lydnadsresutat.     Bara en sån sak!! 3:e plats det känns fantastiskt fint måste jag erkänna. Nu laddar vi för lydnadsklass 3 och hoppas kunna starta i år.

Lite sol och värme nu, så man kan vara ute, det är vad jag önskar mig nu.   

I fredagskväll vid 23-tiden fick jag för mig att jag skulle prova att ta några mörkerbilder. Letade reda på stativet och öppnade altandörren och ställde ut stativet utanför dörren. Vi skulle kastat våra gamla plastmöbler i höstas med det blev liksom aldrig av, så nu står de översnöade på altanen. Där står även en lykta på bordet som lyste så fint över julhelgerna, men sedan har lyktan liksom druknat i snö. Detta fick alltså bli mitt motiv, när jag provade olika inställningar för mörkerfotografering.

Att det kan bli så olika resultat, beroende på inställning blev jag väldigt överaskad av. Här nedan kan ni se så olika det har blivit, beroende på inställning och inte på tid, för de är tagna bara minuten efter varandra i vad jag tyckte var väldigt mörkt.

Autoläge med blixt tror jag att det är här.

Manuellt läge med blixt.

Lite längre tid utan blixt.

Ganska lång tid men utan blixt. Svårt att tro på att det är helt mörkt ute.

Jag förstår inte riktigt var kameran hittar allt ljus? I mina ögon var det mer eller mindre becksvart ute, bortsett från grannhusets fönsterbelysning.

Ella var och hälsade på oss en stund i dag på förmiddagen. Lite suddig bild, men ganska fina färger så den får duga.

Plastburkar kan man ha till mycket.   

På efermiddagen åkte vi till klubben jag och Anders. Idag hade Anders bestämt träff med Helen och Peppsi för att träna på ett moment till Allmänlydnadsintsruktörsutbildningen som Anders går på. Vilket ord!!! Jag lär mig nog aldrig att skriva det ordet utan att bli smått tokig. Allmänlydnadsinstruktörsutbildníng... prova själva ska ni se, det är inte lätt vill jag säga. Helen och Peppsi är Anders projektekipage, så nu ska de "grillas" Helen och Peppsi.   

Jag och Totti körde pass på planen och jädrar anåda... så duktig han var idag den gode Totti Galotti. Han gjorde bannemej allt jag bad honom att göra. Både sådant han kan sedan tidigare och även sådant han inte lärt sig ännu.    Ja, när det nu gick så bra, så var vi tvugna att åka hem. Det fanns liksom inget mer att träna på. Men innan vi åkte skulle vi bättra på Dinos föremålsintresse.

Anders gömde bollen och Dino fick springa upp i snödrivorna och leta reda på den. Det gjorde han så gärna och även flera gånger på raken. Bollen har han lärt sig tycka om, så den är han beredd att anstränga sig för. Värre var det med min vante, den tyckte han inte var värd någon ansträngning alls. Anders gjorde på samma sätt med min vante som han gjorde med bollen och sedan skickade han ut Dino för att hämta. Dino springer så glatt ut och ställer sig precis bredvid min vante och undrar lite snopet vad det är han ska hämta. Vanten fick Anders plocka upp själv!!! Sedan fick jag lägga den på elementet så att den skulle torka. Offrade min vante för ingenting!!!    Men vi ska inte ge oss. Dino ska få träna på sitt föremålsintresse och skam den som ger sig. Nu SKA han börja gilla att hämta borttappade saker i skogen.