Oj, vad tiden har gått fort sedan jag var här sist. Snön har nu förvandlats till välputsad högblank is som smälter på dagtid och fryser på natten. Det är så där lagom spännande på mornarna när man ska ut med hundarna.

Jag har också hunnit med halva utbildningen till Rallylydnadsinstruktör. Det var en väldigt trevlig och givande kurs och väldigt trevliga människor som var med på kursen.

Totti ser pigg och glad ut och är pigg som "en mört" eller vad man nu säger. Jag väntar SÅÅÅÅ på att snön ska gå bort, så att vi kan börja röra lite på oss. Men som det är nu, får vi hålla oss där det är något så när isfritt. Totti vill ju gärna klättra högst upp på alla snö högar, men eftersom han trampar igenom skaren allt som oftast, så är väl inte den övningen så bra för hans ryggs tillfrisknande kanske. Så det får han hålla sig ifrån, faktiskt. Det är då man är glad för ett koppel. Det är lite enklare att hålla strikt ordning då.

Dino härjar däremot friskt. Han hoppar upp på alla snöhögar och springer som tok på skaren i skogen. Där är det ganska skuggigt så där håller skaren fortfarande. et är så trist när de trampar igenom och blir halta.

På en kurs Anders och Dino var på för ett bra tag sedan, hade de filmat några av övningarna. Det var bra att ha på film, för då kan man lätt gå tillbaka och träna på samma övningar igen. Men det var då vi såg hur mycket Dino taxerade framför hinder, när bommen låg på hög höjd. Det såg inte bra ut, så jag bokade genast en tid hos vår sjukgymnast. "Vår sjukgymnast" är den som behandlade Totti första gången han fick diskbråck. Vi har ett stort förtroende för Jannike som hon heter. Hon har bytt arbetsplats sedan sist, men hon var inte svår att hitta, så jag bokade en tid till Dino omgående.

Jannike kollade igenom hela ryggen på Dino och i stort var han välmusklad och jämnt musklad på båda sidorna. Men han var stel i ryggen, på människor tror jag det heter bröstryggen, men vad den delen heter på hund vet jag inte. Ska Dino kunna tävla en hel säsong och kanske till och med hela livet, måste han vara i god form, annars sliter det på honom och man kan kanske inte utesluta förslitningsskador i framtiden, om man inte tar hand om det nu.

Så Dino fick ledigt från Ridhusträningen och får nu massage istället för att mjuka upp muskulaturen vilket i sin tur ska ge ökad rörlighet i ryggen. Det säger väl sig själv att det inte är bra att hoppa höjdhopp om man inte kan ta emot sig när man landar, på ett bra sätt. Det i sin tur påverkar ju själklart även upphoppet och det är nog det som gjort att Dino började att taxera.

Dino har ju inte gjort så där tidigare oavset hur högt upp bommen har legat, så jag är helt övertygad om att gör dom så där hundarna, så är det något som inte stämmer. Man ser det där taxerandet ibland, när man är på tävling och om man bortser från hur hunden känner det, så leder det ändå inte till några framgångar. När man tävlar med en hund som måste taxera framför hinder, tar det för lång tid, så man får ändå inga framstående resultat. Det enda som man får med sig är en hund vars självförtroende för agility blir naggat i kanten.

Det är väl kanske möjligt att Dino har sträckt sig någon gång och kanske är det därför han stelnade till i muskulaturen och hade det inte varit för agilityträningen, så hade vi inte uppmärksammat det. Nu får han behandling och kommer förhoppningvis ut på tävlingsbanorna till sommaren, i bättre form än någonsin. Och förhoppningsvis sätter han "skräck" i sina konkurrenter.   

Så här i curling-tider är det väl mer aktuellt än någonsin med uttrycket att; då ska vi sopa banan med dom.

Den Rallylydnadskurs som jag och Ingrid har denna terminen har nu kommit halvvägs. Det är verkligen roligt med Rallylydnad. Det känns som en lättsam sport i förhållande till den traditionella lydnaden och förmodligen kommer det att vara en bra inkörsväg till lydnadslydnaden för dem som är intresserade av att gå vidare. Då har de förmodligen ett positivt och rikligt belöningstänk med sig i bagaget,  och finner kanske stor glädje även i den lite mer strikta lydnadsträningen.

Det är ett härligt gäng vi har på kursen, med olika hundar i olika åldrar. Några är väldigt rutinerade och vältränade sedan tidigare och andra är helt nybörjare. Men alla är glada och belönar sina hundar rikligt och det är mycket glädjande att se. Men jösses vad jag tjatar.... käften går oavbrutet och fan vet hur man ska få stopp på mig. Det är knappt att jag kan vara tyst när jag äter den obligatoriska cocosbollen. Stackars kursdeltagare....

Visserligen har vi inte blivit av med vintern ännu, men snart är även Tottis päls ett minne blott.

Planeringen blev inte riktigt som det var tänkt förra helgen, så Totti är bara klippt delvis. Ja ni förstår själva att det inte är särskilt snygt med en delvis klippt Lagotto som dessutom saknar mössa och mustacher sedan förra helgen.

Totti´s päls var värra än vad jag trott, så ännu så länge är han "bara" klippt med saxen på kroppen. Benen har ganska mycket päls kvar och nu håller tovorna på att lösa upp sig, vilket innebär att luddet nu står som en sky omkring honom. Tanken har varit att stoppa in Totti i badet och därefter klippa av allt med maskinen, men vi har inte riktigt kommit så längt ännu. Förhoppningsvis blir det gjort inom kort. Vi har i alla fall klippt klor idag, bara en sådan sak.   

Den här lille gynnaren skuttar omkring utanför vårt staket. Den har bott här utanför i en vecka ungefär.

Dino ställer sig och "woooooow´ar" när "hareländet"  inte blir rädd och flyttar sig. Dino skäller och ylar och haren sitter bara och bligar lite lätt i solskenet.

En luddig Totti innan  jag fick fatt i saxen.

Att ligga och tugga på isbitar är en stor förtjusning hos våra hundar.

Oj, vilken dag det blev idag.   

Dagen började ganska tidigt med ett besök hos frissan, både för Anders och mig. Det kändes rätt så bra, att få lite ordning på frisyren som växt sig onödigt lång under mössan.

Väl hemma igen, så blev det en fika och sedan tog jag tag i något som jag har varit på väg att göra länge, men som av olika anledningar inte blivit gjort.

Jag skalade av Dino all hans päls. Han har varit tovig en längre tid, men när det har varit så kallt så har jag inte velat skala av honom vinterrocken. Men nu blev jag lite inspirerad av våren, när termometern visade på plusgrader och snön inte längre ser ut som snö, utan mer som vatten i lite fastare form.

Men milda tid, vad jag fick slita för att bli av med tovorna så att det gick att köra maskinen över honom. Till slut blev jag klar, även om jag inte trodde det när vi började. Jag räknade med att få hålla på och klippa i flera dagar innan jag skulle komma igenom, men Dino stod så snällt på bordet och rätt som det var, så var det färdigt!!!

Då hade jag dessutom skalat av både mössa och mustascher, så nu ser han inte ut som en lagotto, utan mer som en vanlig hund utan känd härstamning.

Efter klippningen fick Dino vila sig lite, sedan gick vi en kvällsrunda och rastade av båda hundarna för kvällen. När vi var tillbaka igen, så fick Dino kliva in i duschen och "tvätta håret" så nu har vi spolat av alla lösa hår och gammalt damm. Nu luktar Dino gott och pälsen är mjuk och fin utan tovor, ja i den korta pälsen han har nu är det omöjligt att få tovor. Det fick bli ett ganska kort skär på maskinen, eftersom Dino var så förfärligt tovig, men det växer snart ut igen.

Efter badet var det läge att tvätta öronen på Dino, vilket han iofs tyckte att han kunde hoppa över, men eftersom jag hade "bestämt oss" så fick det bli örontvätt. Nu är Dino trött och har gått och lagt sig. Han var med en stund vid TV:n, ungefär så länge som vår jordgubbspaj med vaniljsås varade, sedan gick han in i sovrummet och kurrade ihop sig i sin BIA-bädd.

Vilken dag! Ja, vad säger ni, visst är det härligt med helgen, när man kan vila sig så man är pigg och har fått nya krafter till en ny arbetsvecka på måndag.

Totti är ännu lurvigare än vad Dino var, men inte lika tovig, men trots det även han i behov av att klippas. Men frågan är om jag orkar en till i morgon? Jag började lite, med att skala av mustachen, eftersom den hade växt sig så stor så den skymde sikten. Stackars Totti han såg ingenting, mer än en massa brun päls.  Nu har han fått tillbaka utsikten, men det är inte vackert, med världens största mössa och långt skägg under hakan, men ingen päls på och runt nosen.

Jösses vad seg den här vintern är. I går när det vräkte ned snö igen, så fick jag nästan ett "bryt". Nu får det väl räcka, jag är trött på detta nu.

I går släppte frosten och ungerär 5 cm blöt snö föll i stora flingor flak. Det blev moddigt och svårkört på gatorna och trafikradion rapporterade utan avbrott att nu är det stopp där, och där, och där på grund av trafikolycka. Tror inte att någon av Göteborgs gator var förskonade från trafikolyckor igår.

Hundpromendaden var verkligen inte lätt att utföra, för i den moddiga snön så kändes det som att jag gick ett steg fram och två steg bak.  Fick liksom inget fäste för skorna, för snön gled bara undan hela tiden.

I natt när vi sov som bäst, så brakade det till utanför huset och det skångrade som om det var jordbävning. Det var snön från taket som rasade ned på altanen och milda tid vilket liv det förde. När jag just hade lyckats att somna om, så var det dags igen. Ena sidan av taket är nu helt snöfritt, men den andra sidan har ungefär hälften kvar.

Morgonpromenaden var inte lättare den. Stundatals var det slipprigt underlag, så det kändes som att "gå i smör" för att i nästa stund vara isgata. Tacka vet jag mina IceBugs som vi köpte på MyDog mässan i början av året. Hur jag skulle ha klarat mig från att halka omkull med andra skor, vet jag verkligen inte, men med broddarna går jag stadigt.

Om det är möjligt ska jag "gå i idé" och titta ut när våren är här. När snön har smält bort och det åter går att promenera utan fara för livet, när solen värmer och man ser att växterna börjar ta fart.  Oj, vad jag längtar till VÅREN!!!

Förresten så verkar det som att Totti mår bra. Nu har vi ju inte kunnat göra så mycket förutom ganska korta promenader, för i den djupa snön får inte Totti skutta, men så här långt tycks det fungera. Ska nu försöka förlänga promenaderna och även börja träna lite med, så att han får göra något roligt med. Undrar om det fungerar i mitt idè....? gör det inte det, får jag väl överväga om jag trots allt kanske ska skippa att "gå i idé".

Nu har vi fått ett riktigt snöoväder med mängder med snö och hård vind. Det har bildats drivor som var meterhöga på sina ställen. Vi har slitit hela dagen med att bli av med snön.

Vi var först ut i området med att rasta våra hundar. Det syntes tydligt att ingen annan hade varit ute före oss. Nu gick vi inte så långt för det var så mycket snö och det blåste liksom småspik i ansiktet. Inte speciellt trevligt alls. Nu hade vi lite tur också att hundarna var ganska nödiga, så 2:an kom ganska fort, och sedan kunde vi vända och gå tillbaka hem.

Därefter började projekt "skotta snö" och det har pågått i stort sett hela dagen. Ett par kortare matpauser har det blivit och ytterligare en kort sväng med hundarna, sedan har vi i stort sett skottat snö hela dagen. Nu har ju inte jag skottat så mycket, för det klarar jag inte så bra med min rygg, men jag har försökt att sällskapa med Anders i snöyran och piggat upp honom med små käcka tillrop mellan varven.

Jag fiskade fram kameran också, för jag tänkte att förhoppningsvis behöver jag aldrig mer uppleva så mycket snö på samma gång, någonsin igen, så jag tog några bilder på eländet.

Så här såg det ut utanför rumsfönstret i morse.   

Det var precis att det gick att öppna fönstret utan att fönsterbågen skrapade i snön på altanen utanför.

Kan väl  nämna så där lite i förbifarten att vi blev tvungna att skotta även altanen.

En sväng med våra charmtroll. Totti är pigg som en mört och har "gôr brådis" när han ute nu för tiden.

Dino hittade ett ställe i utanför huset som var skottat sedan innan, och han blev så glad för äntligen kunde han springa lite.

Fram och tillbaka.

Som en lovikavante.

Det var väldiga snödrivor på sina ställen. Det är precis så att jag bottnar. Dino försökte sig på att springa där, men han blev hängandes på magen och hans ben nådde inte ned till marken.

Här skottar Anders upp en "rodelbana" i trädgården till Totti. Den går som en åtta, så han kan ta ett par varv.

Här sitter han, Totti Galotti, i sin rodelbana och kollar in grannarna som skottar snö från taket.

Nu behöver vi inte något staket i trädgården egentligen, för hundarna kommer nästan inte över snökanterna ändå. Men Totti är nöjd för sin rodelbana, så att han kan få röra på sig i alla fall.

Snön bildar fina kanter när det blåser och snöar samtidigt.

Snacka om snöväder. Man kan skymta Anders genom rutan när han skottar utanför huset.

Hoppas att detta var det sista för denna vinter. Nu vill jag inte ha mer snö, men dessvärre lät det på väderleksrapporten som att det kunde komma lika mycket till i morgon.

Ja, som rubriken visar, så är Totti Galotti på bättringsvägen nu. Han äter inte något smärtstillande och han verkar vara väldigt sugen, på att komma igång igen. Nu tycker han helt klart att han har vilat färdigt.   

Det har han iofs också, vilat färdigt alltså. Veterinären sa två veckors vila (sängläge) och sedan ska han igång igen. Nu hoppas jag bara att vi slipper bakslag nu när vi ska sätta igång honom.

Fy vad jag är trött på snön!!! Vi har ändå fått ganska mycket sedan innan, och nu kommer det ännu mer. Milda tid!!! Vad ska det sluta med??

Det var en dag tidigare i veckan, när det faktiskt var lite ljus ute och jag försökte ta en fin vinterbild på Dino. Totti var ju inne och vilade så han fick inte vara med. Bilderna blev väl inte så där fina, men jag fick i alla möjlighet att prova lite olika inställningar på kameran, och det var ju liksom syftet egentligen.

Dino gillar att springa sitt fortaste med bollen i mun, men det går inte fort i den djupa snön.

Ganska djup snö, men han kämpar på Dino med sin fina boll.   

Labbade lite med skärpedjupet. Här tog jag med stor bländare. Blev förvånad över att det var så lite djup i bilden. Trodde nog att skärpan skulle gå lite djupare. Men det är roligt att testa olika inställningar och kanske att jag en dag kommer ihåg vad jag ska göra.

I morgon kommer vi nog inte ut genom dörren. Det snöar och blåser förfärligt och drivorna lägger sig där man minst anar. Ett riktigt skitväder med andra ord.

Detta fina diplom kom i brevlådan igår. Det var roligt att få.

Tack Logottoklubben.

Det är väl inte så mycket nytt att skriva om, för stunden, och det är ju liksom det som är de goda nyheterna.

Nu börjar Totti bli riktigt pigg på sina rastningsturer och det är ganska svårt att gå "lugnt" om jag säger så. Nu vill han högst upp på snövallarna och pinka och innan man hinner blinka har han studsat upp på toppen. Sedan ska han sprätta och ha sig och inget av det där, är väl någon bra aktivitet för en hund som ska vara "sängliggande". Men att prata förstånd med Totti är liksom ingen idé, han är inte intresserad av att lyssna i det läget.

Man kan väl helt enkelt sammanfatta det som att, det finn gott gry i honom nu.

Anders och Dino satsar på uthållighetsträning och går långa promenader på kvällen. Nu ska de på kurs i helgen och träna för Jenny Damm igen, så det gäller att de har tränat upp sig, så att de orkar.

Vi lägger sakta men säkert den ena dagen till den andra och snart kanske att våren kommer och med den, kommer det nya tider, även för Totti och mig, kanske.

Anders största bekymmer för den kommande säsongen är att det finns så lite tävlingar att åka på. Det är väl trevliga "lyxproblem" eller vad säger ni.

Vi tycker att vi kan se en viss förbättring på Tottis smärttillstånd idag. Det finns tillfällen när han får riktigt ont, typ om någon av oss har varit ute och kommer hem och Totti reser sig upp för att hälsa. När han står vid kompostnätet så ser man hur han darrar och svansen viftar väldigt lågt. Så det smärtar att röra sig när han är glad, har jag förstått.

Däremot tycks det gå bättre när han ska gå ut och kissa eller något annat kanske nr 2. I den situationen tycker jag inte att han är lika låg, som han har varit. Nu har Anders tillverkat en ramp som vi har över de trappsteg som finns utanför ytterdörren. Det är visserligen inte många trappsteg, men ortopeden sa att han helst inte ska gå i trappor om vi kan undvika det. Och eftersom Anders är händig så gick han till garaget på lördagskvällen och fixade till en ramp till Totti Galotti.

Vi har även några trappsteg upp till trädgården, som visserligen inte är höga men det är ändå en trappa och Totti är inte så bra på att GÅ i trappor, utan han tar gärna sats och tar trappan i "två steg" och det är heller inte nyttigt i hans tillstånd. Så därför fick Anders skotta sig igen hela trädgården åt andra hållet, för där kan vi komma ut, utan att behöva gå i trappor. Men oj, vad Anders fick slita!! Det var jättemycket snö.

Men det går ändå ganska bra att ha Totti instängd i rummet. Han är normalt sett lugn och ligger mest och vilar och tycks ändå vara ganska nöjd med det. Vi går in och lägger oss bredvid honom så mycket vi kan, så att han ska få sällskap, så helt övergiven är han inte, även om han själv anser det mellan varven. Han verkar vara ganska nöjd med att ligga på rygg och bli klappad på magen, en stund innan han krullar ihop sig och somnar.

LIte synd om Totti är det ju trots allt, eller egentligen ganska mycket synd om honom är det. Tänk om han hade sluppit detta elände.

Ny ställning... det är ungefär så mycket som han rör sig för närvarande, i alla fall inomhus.

Det här är ett ganska bra mått på hur mycket snö som vi har i trädgården. Det blev ett ganska djupt dike som Anders skottat fram till Totti.

Jag önskar och hoppas att Totti blir bra igen, utan bestående skador och att vi ( ingen annan heller för den delen) aldrig ska behöva vara med om detta igen.

Jag fick åka och hämta hem min prins i eftermiddag. Ortopeden har undersökt honom idag och som tur var fanns inga funktionella störningar kvar. Det hade gått tillbaka och berodde troligen då på smärta.   

Nu är han ordinerad sträng vila (burvila) i två veckor. Han får hålla till i det minsta rummet vi har med en grind i dörröppningen. Där har han nu ett tjockt täcke och en biabädd att vila på. Det var ok sa veterinären, med ett rum, om det inte var för många för kvadrat och eftersom det är ett ganska litet rum som ligger liksom sist, så kommer han ha det lugnt där. I alla fall mycket lugnare än i köket.

Vi har ju några burar i olika storlekar om det behövs, men jag tror att det är bättre i rummet än när han ska "sno" runt i en trång bur. Han brukar vara väldigt lugn när han är instängd, förutom om det ringer på dörren förstås. Han är ju fortfarande en lagotto, även om han har ont i ryggen.

Det som har varit svårt tidigare, när han stått på sträng vila för ryggen, har varit att få honom att göra "nr 2". Det låter sig inte göras hur som helst. Det ska väljas med omsorg och vara lagom högt gräs (om det är en sådan årstid) annars ska det helst vara lite under någon buske och gärna så långt bort från gångbanor som möjligt. Och det just det där med "så långt bort som möjligt" som kan vara svårt när han är kopplad, och särskilt nu när det är hur mycket snö som helst, som han inte får kliva omkring i.

Hittar han inte något bra ställe, så stänger han av, troligen i förhoppningen om att jag ska leda honom till ett bättre ställe, men när han bara får gå så lite som möjligt, så kan vi ju inte ränna runt i området och leta efter en "fungerande" toalätt. Det är bara det att jag sover mycket bättre på natten om jag vet att hundarna har gjort ifrån sig ordentligt, och jag skulle gärna vilja sova gott. Natten till idag har jag inte sovit gott, kan jag säga, men kanske att det blir lättare nu när han är hemma igen, med en hyggligt god prognos.

Tack för era uppmuntrande ord, jag blev lite rörd när jag läste. Nu känner jag mig lite mer hoppfull även om alla "orolighetsantenner" står rakt ut, och det är för tidigt att andas ut. Vi kanske har haft tur trots allt, för det är närmare 3 år sedan han var dålig sist. Vad jag förstår så är det vanligt att när diskarna väl har börjat krångla, så blir det ofta så att det fortsätter att krångla. Vi har försökt att "hålla honom i tukt och förmaning" och det är kanske det som har bidragit till 3 ganska aktiva år. För att vara "sjuk" har han ändå tränat och tävlat ganska mycket och han har varit aktiv med både kropp och huvud.

Nu ska jag önska mig ett bra tillfrisknande för Totti av den Goda Fen och hoppas att hon hjälper veterinären att få Totti smärtfri och pigg och glad igen.

Jag är väldigt glad för att jag bor nära ett stort och bra Djursjukhus som har öppet dygnet runt. Det är sällan som jag är på Blå Stjärnan på dagtid, utan det har mest blivit akuta besök får vår del. Ja, till veterinärer då, för till Rehab gick vi på förmiddagen på inplanerade besök. Jag känner mig trygg med de som jobbar där och jag upplever att både jag och Totti blir väl omhändertagna.

Nu mår vi skit här hemma. Totti har fått ont i ryggen igen och är nu inlagd på Blå Stjärnan.

Det har varit något konstigt med honom under veckan, men jag inte riktigt kommit på vad det har varit. Men som sagt, så har jag haft en "magkänsla" men inget direkt att ta på, mer än att han uppfört sig konstigt.

När jag kom hem från jobbet idag, så kom han i hallen och mötte mig som vanligt, men just när han går omkring och vill bli klappad, så stelnar han till. Han blir bara stående still och ser liksom borta ut.... Sedan går han i ett rum och när jag går efter för att se vad han gör, så står han där och darrar.

Då insåg jag att nu är det dags att åka till veterinären. Jag ringde till Blå Stjärnan och de sa att kom du ner med en gång. Vi fick vänta en stund i väntrummet, men de kom ut och tittade till oss undertiden och efter en stund fick vi komma in.

Veterinären undersökte Totti och det var väl inte lätt att avgöra var han hade ont, eftersom han inte sa något. Men med hans historik, så fanns det ju något att misstänka. Det som nu oroar mig att det fanns neurologiska funktionsnedsättningar på vänster bak. Det har han inte haft något vid de tidigare diskbråcken, för det har de kollat varje gång, men nu såg jag tydligt att han inte vände tillbaka foten förränd efter en stund.

Detta innebar att Totti nu fick stanna kvar, dels för smärtlindring, men han behöver också stå under övervakning ifall det blir värre antar jag. Som vet sa, till en början hade jag tänkt skicka hem er, med smärtlindring, och med rehab-instruktioner, men nu kom ju saken i ett annat läge.

Nu kommer han att bli undersökt i morgon, och någon gång under dagen, får jag besked på hur det har utvecklats. Det kan ju tänkas att det är smärta och svullnad som gjorde funktionsnedsättningen (om vi har tur, tror jag) och då kan det gå tillbaka av sig självt, men om inte är det nog stor risk för operation.

Jag tror att det är så i alla fall, men jag vet ju inte så mycket om det egentligen, men jag får besked av veterinären när de har undersökt honom. Jag känner mig lite förvirrad, men jag tror att hon pratade om någon röntgen också, och då var det nog ingen vanlig slätröntgen (kallas det för vill jag minnas) utan hon sa nog något särskilt namn, tror jag, får jag väl tillägga.

Läs min förvirrade beskrivning  med tanke på att jag är helt förvirrad och väldigt upprörd. Hur jag ska kunna sova inatt har jag inte kommit på ännu.

Ge mig styrka den som kan.

Detta är inte som vanligt.Det var nog många år sedan vi fick så mycket snö i Göteborg. För min del, har jag varit nöjd med den vinter vi redan fått, sedan länge. Jag känner inga större behov av mer snö.

Det blåser och viner runt knuten med massor av snö som faller. Inte kul alls. Det värsta är att jag förmodligen kommer att avstå vår träning imorgon på grund av vädret. Jag tror inte att det kommer att vara farbara vägar och sitta fast i snömodd har jag ingen lust med. Den senaste prognosen från SMHI var att det ska hålla på till i morgon kväll.

Vi får väl hoppas att det inte blir så illa, för jag hade verkligen sett fram emot lite träning med efterföljande fika i morgon. Förra veckan blev det heller ingen träning, för då hade vi instruktörsmöte på kvällen och då gick jag på det istället för att åka och träna med mina kamrater.

Hur ni det med snö ute i övriga landet?  Det ska ju komma snö i stort sett över hela Sverige om jag minns rätt från tv.

Nu tycker jag att det räcker med kyla för i år. Det var ju ändå ganska bra underlag efter nyår med vit snö och en massa minusgrader. Lite värme efter det hade passat fint. Men så bra får det bara inte vara...

NÄHÄÄ då kommer det snö, sedan regn samma dag och på natten fryser det till ordentligt och sedan har det bara blivit kallare och kallare för varje dag. Ny är jag urless på att se -16 på mätaren när det är morgon och man ska gå ut med hundarna.

Tur att vi har köpt Icebugs (heter dom så ) jag dom fantastikst bra dubbade skorna. Jag köpte en stövelvariant som är varm med löstagbara dubb och Anders köpte en mer kängliknande modell med fasta brodd. Men det har varit räddningen hela vecka för att slippa benbrott eller andra otäcka fallskador. Det går verkligen inte att gå normalt på gator eller gångbanor, det är mer eller mindre blåis överallt. Helt livsfarligt speciellt när man har ett par hundar som har lite svårt att gå på långt koppel utan att dra. Gå nära går ganska bra, men så fort kopplet blir lite längre så börjar det... " Oj, tog kopplet slut, då är det dags att börja ta i lite då, oj vad det var trögt... jag får nog ta i ytterliger lite till"

Men jag är väldigt stolt över att vi placerade oss på 3:e plats på Lagottoklubbens årsbästa Lydnadsresutat.     Bara en sån sak!! 3:e plats det känns fantastiskt fint måste jag erkänna. Nu laddar vi för lydnadsklass 3 och hoppas kunna starta i år.

Lite sol och värme nu, så man kan vara ute, det är vad jag önskar mig nu.   

I fredagskväll vid 23-tiden fick jag för mig att jag skulle prova att ta några mörkerbilder. Letade reda på stativet och öppnade altandörren och ställde ut stativet utanför dörren. Vi skulle kastat våra gamla plastmöbler i höstas med det blev liksom aldrig av, så nu står de översnöade på altanen. Där står även en lykta på bordet som lyste så fint över julhelgerna, men sedan har lyktan liksom druknat i snö. Detta fick alltså bli mitt motiv, när jag provade olika inställningar för mörkerfotografering.

Att det kan bli så olika resultat, beroende på inställning blev jag väldigt överaskad av. Här nedan kan ni se så olika det har blivit, beroende på inställning och inte på tid, för de är tagna bara minuten efter varandra i vad jag tyckte var väldigt mörkt.

Autoläge med blixt tror jag att det är här.

Manuellt läge med blixt.

Lite längre tid utan blixt.

Ganska lång tid men utan blixt. Svårt att tro på att det är helt mörkt ute.

Jag förstår inte riktigt var kameran hittar allt ljus? I mina ögon var det mer eller mindre becksvart ute, bortsett från grannhusets fönsterbelysning.

Ella var och hälsade på oss en stund i dag på förmiddagen. Lite suddig bild, men ganska fina färger så den får duga.

Plastburkar kan man ha till mycket.   

På efermiddagen åkte vi till klubben jag och Anders. Idag hade Anders bestämt träff med Helen och Peppsi för att träna på ett moment till Allmänlydnadsintsruktörsutbildningen som Anders går på. Vilket ord!!! Jag lär mig nog aldrig att skriva det ordet utan att bli smått tokig. Allmänlydnadsinstruktörsutbildníng... prova själva ska ni se, det är inte lätt vill jag säga. Helen och Peppsi är Anders projektekipage, så nu ska de "grillas" Helen och Peppsi.   

Jag och Totti körde pass på planen och jädrar anåda... så duktig han var idag den gode Totti Galotti. Han gjorde bannemej allt jag bad honom att göra. Både sådant han kan sedan tidigare och även sådant han inte lärt sig ännu.    Ja, när det nu gick så bra, så var vi tvugna att åka hem. Det fanns liksom inget mer att träna på. Men innan vi åkte skulle vi bättra på Dinos föremålsintresse.

Anders gömde bollen och Dino fick springa upp i snödrivorna och leta reda på den. Det gjorde han så gärna och även flera gånger på raken. Bollen har han lärt sig tycka om, så den är han beredd att anstränga sig för. Värre var det med min vante, den tyckte han inte var värd någon ansträngning alls. Anders gjorde på samma sätt med min vante som han gjorde med bollen och sedan skickade han ut Dino för att hämta. Dino springer så glatt ut och ställer sig precis bredvid min vante och undrar lite snopet vad det är han ska hämta. Vanten fick Anders plocka upp själv!!! Sedan fick jag lägga den på elementet så att den skulle torka. Offrade min vante för ingenting!!!    Men vi ska inte ge oss. Dino ska få träna på sitt föremålsintresse och skam den som ger sig. Nu SKA han börja gilla att hämta borttappade saker i skogen.   

Nu har Anders träningsvärk gett med sig lite, och det är inte så stelt längre. Dino har inte varit stel, men det kanske beror på att han fick massage, mellan sina träningsdagar, vilket inte Andres fick.   

I korta drag kan man sammanfatta deras träningshelg ungefär så här. Träna mer på tighta svängar och spring på ordentligt så att du är före hunden och visar vägen. Anders fick verkligen springa på ordentligt och det i ett ridhus, där det är ganska tungt att springa. Men det gjorde honom gott.    Anders tycker att han börjar känna sig mer säker på att få till riktigt snäva svängar, nu när han haft en så rutinerad instruktör.

När de var i ridhuset passade jag och Totti på att åka til klubben och träna lite vanligt lydnad. Det var längesedan vi gjorde det och jag kände att nu är det dags att sätta igång, efter den kalla vintern. Vi gick nog igenom allt vi kan och lite till.

Vi tränade på rutan som gick förhållandevis ganska bra, trots det långa uppehållet. Vid några skick blev det lite missförstånd mellan mig och Totti, och jag har ingen aning om vad det var som gjorde det. Får fundera på det.

Vi prova med vittringsapportering och den fungerade utmärkt, på vår nivå. Tränade lite för 3:ans fjärrr också och även sittande under gång. Ja vi "fuskade" nog i de flesta moment. Det var en trött och mycket nöjd Totti som hoppade in i bilen när vi åkte hem.

På måndag var det vilodag, för båda hundarna.

I går tisdag hade vi bokat 1 tim i träningshallen på Hundstället Hjärat för att träna lite rally. Det var jag och Anders med våra hundar och Cia med Skalman. Cia har aldrig gjort rally tidigare, men jag "tvingade" både Cia och Anders att gå banan, inte bara en utan många gånger.   

Cia och Skalman är ju vältränade i lydnad sedan länge, så för deras del handlade det mest om att läsa och tolka rallyskytarna. Värre var det för Anders som inte har tränat så mycket lydnad tidigare. Men om de ska klara Allmänlydnadspasset, så får de börja med lydnadsträningen och jag tror faktiskt att Anders tyckte det var lite skoj med rallyträningen.

I dag har jag och Totti varit i träningshallen igen, men nu på den vanliga onsdagsträningen. Nu tränade jag och Totti ganska mycket på att backa och på att kunna gå åt sidorna.

I och med att det är konstgräs i träningshallen, så går det att träna hopp över hinder också, utan någon risk för halka. Så bara för att prova så slängde jag iväg apporten över hindret och Totti hämtade och hoppade tillbaka som om han aldrig gjort något annat.    Jaha, det var det momentet, då var det klart. Då behöver vi inte träna mer på det.   

 I morgon är det vilodag. Kan kanske behövas.