Vi tycker att vi kan se en viss förbättring på Tottis smärttillstånd idag. Det finns tillfällen när han får riktigt ont, typ om någon av oss har varit ute och kommer hem och Totti reser sig upp för att hälsa. När han står vid kompostnätet så ser man hur han darrar och svansen viftar väldigt lågt. Så det smärtar att röra sig när han är glad, har jag förstått.

Däremot tycks det gå bättre när han ska gå ut och kissa eller något annat kanske nr 2. I den situationen tycker jag inte att han är lika låg, som han har varit. Nu har Anders tillverkat en ramp som vi har över de trappsteg som finns utanför ytterdörren. Det är visserligen inte många trappsteg, men ortopeden sa att han helst inte ska gå i trappor om vi kan undvika det. Och eftersom Anders är händig så gick han till garaget på lördagskvällen och fixade till en ramp till Totti Galotti.

Vi har även några trappsteg upp till trädgården, som visserligen inte är höga men det är ändå en trappa och Totti är inte så bra på att GÅ i trappor, utan han tar gärna sats och tar trappan i "två steg" och det är heller inte nyttigt i hans tillstånd. Så därför fick Anders skotta sig igen hela trädgården åt andra hållet, för där kan vi komma ut, utan att behöva gå i trappor. Men oj, vad Anders fick slita!! Det var jättemycket snö.

Men det går ändå ganska bra att ha Totti instängd i rummet. Han är normalt sett lugn och ligger mest och vilar och tycks ändå vara ganska nöjd med det. Vi går in och lägger oss bredvid honom så mycket vi kan, så att han ska få sällskap, så helt övergiven är han inte, även om han själv anser det mellan varven. Han verkar vara ganska nöjd med att ligga på rygg och bli klappad på magen, en stund innan han krullar ihop sig och somnar.

  

LIte synd om Totti är det ju trots allt, eller egentligen ganska mycket synd om honom är det. Tänk om han hade sluppit detta elände.

 

  

Ny ställning... det är ungefär så mycket som han rör sig för närvarande, i alla fall inomhus.

  

Det här är ett ganska bra mått på hur mycket snö som vi har i trädgården. Det blev ett ganska djupt dike som Anders skottat fram till Totti.

Jag önskar och hoppas att Totti blir bra igen, utan bestående skador och att vi ( ingen annan heller för den delen) aldrig ska behöva vara med om detta igen.

Jag fick åka och hämta hem min prins i eftermiddag. Ortopeden har undersökt honom idag och som tur var fanns inga funktionella störningar kvar. Det hade gått tillbaka och berodde troligen då på smärta.   

Nu är han ordinerad sträng vila (burvila) i två veckor. Han får hålla till i det minsta rummet vi har med en grind i dörröppningen. Där har han nu ett tjockt täcke och en biabädd att vila på. Det var ok sa veterinären, med ett rum, om det inte var för många för kvadrat och eftersom det är ett ganska litet rum som ligger liksom sist, så kommer han ha det lugnt där. I alla fall mycket lugnare än i köket.

Vi har ju några burar i olika storlekar om det behövs, men jag tror att det är bättre i rummet än när han ska "sno" runt i en trång bur. Han brukar vara väldigt lugn när han är instängd, förutom om det ringer på dörren förstås. Han är ju fortfarande en lagotto, även om han har ont i ryggen.

Det som har varit svårt tidigare, när han stått på sträng vila för ryggen, har varit att få honom att göra "nr 2". Det låter sig inte göras hur som helst. Det ska väljas med omsorg och vara lagom högt gräs (om det är en sådan årstid) annars ska det helst vara lite under någon buske och gärna så långt bort från gångbanor som möjligt. Och det just det där med "så långt bort som möjligt" som kan vara svårt när han är kopplad, och särskilt nu när det är hur mycket snö som helst, som han inte får kliva omkring i.

Hittar han inte något bra ställe, så stänger han av, troligen i förhoppningen om att jag ska leda honom till ett bättre ställe, men när han bara får gå så lite som möjligt, så kan vi ju inte ränna runt i området och leta efter en "fungerande" toalätt. Det är bara det att jag sover mycket bättre på natten om jag vet att hundarna har gjort ifrån sig ordentligt, och jag skulle gärna vilja sova gott. Natten till idag har jag inte sovit gott, kan jag säga, men kanske att det blir lättare nu när han är hemma igen, med en hyggligt god prognos.

Tack för era uppmuntrande ord, jag blev lite rörd när jag läste. Nu känner jag mig lite mer hoppfull även om alla "orolighetsantenner" står rakt ut, och det är för tidigt att andas ut. Vi kanske har haft tur trots allt, för det är närmare 3 år sedan han var dålig sist. Vad jag förstår så är det vanligt att när diskarna väl har börjat krångla, så blir det ofta så att det fortsätter att krångla. Vi har försökt att "hålla honom i tukt och förmaning" och det är kanske det som har bidragit till 3 ganska aktiva år. För att vara "sjuk" har han ändå tränat och tävlat ganska mycket och han har varit aktiv med både kropp och huvud.

Nu ska jag önska mig ett bra tillfrisknande för Totti av den Goda Fen och hoppas att hon hjälper veterinären att få Totti smärtfri och pigg och glad igen.

Jag är väldigt glad för att jag bor nära ett stort och bra Djursjukhus som har öppet dygnet runt. Det är sällan som jag är på Blå Stjärnan på dagtid, utan det har mest blivit akuta besök får vår del. Ja, till veterinärer då, för till Rehab gick vi på förmiddagen på inplanerade besök. Jag känner mig trygg med de som jobbar där och jag upplever att både jag och Totti blir väl omhändertagna.

Nu mår vi skit här hemma. Totti har fått ont i ryggen igen och är nu inlagd på Blå Stjärnan.

Det har varit något konstigt med honom under veckan, men jag inte riktigt kommit på vad det har varit. Men som sagt, så har jag haft en "magkänsla" men inget direkt att ta på, mer än att han uppfört sig konstigt.

När jag kom hem från jobbet idag, så kom han i hallen och mötte mig som vanligt, men just när han går omkring och vill bli klappad, så stelnar han till. Han blir bara stående still och ser liksom borta ut.... Sedan går han i ett rum och när jag går efter för att se vad han gör, så står han där och darrar.

Då insåg jag att nu är det dags att åka till veterinären. Jag ringde till Blå Stjärnan och de sa att kom du ner med en gång. Vi fick vänta en stund i väntrummet, men de kom ut och tittade till oss undertiden och efter en stund fick vi komma in.

Veterinären undersökte Totti och det var väl inte lätt att avgöra var han hade ont, eftersom han inte sa något. Men med hans historik, så fanns det ju något att misstänka. Det som nu oroar mig att det fanns neurologiska funktionsnedsättningar på vänster bak. Det har han inte haft något vid de tidigare diskbråcken, för det har de kollat varje gång, men nu såg jag tydligt att han inte vände tillbaka foten förränd efter en stund.

Detta innebar att Totti nu fick stanna kvar, dels för smärtlindring, men han behöver också stå under övervakning ifall det blir värre antar jag. Som vet sa, till en början hade jag tänkt skicka hem er, med smärtlindring, och med rehab-instruktioner, men nu kom ju saken i ett annat läge.

Nu kommer han att bli undersökt i morgon, och någon gång under dagen, får jag besked på hur det har utvecklats. Det kan ju tänkas att det är smärta och svullnad som gjorde funktionsnedsättningen (om vi har tur, tror jag) och då kan det gå tillbaka av sig självt, men om inte är det nog stor risk för operation.

Jag tror att det är så i alla fall, men jag vet ju inte så mycket om det egentligen, men jag får besked av veterinären när de har undersökt honom. Jag känner mig lite förvirrad, men jag tror att hon pratade om någon röntgen också, och då var det nog ingen vanlig slätröntgen (kallas det för vill jag minnas) utan hon sa nog något särskilt namn, tror jag, får jag väl tillägga.

Läs min förvirrade beskrivning  med tanke på att jag är helt förvirrad och väldigt upprörd. Hur jag ska kunna sova inatt har jag inte kommit på ännu.

Ge mig styrka den som kan.

Detta är inte som vanligt.Det var nog många år sedan vi fick så mycket snö i Göteborg. För min del, har jag varit nöjd med den vinter vi redan fått, sedan länge. Jag känner inga större behov av mer snö.

Det blåser och viner runt knuten med massor av snö som faller. Inte kul alls. Det värsta är att jag förmodligen kommer att avstå vår träning imorgon på grund av vädret. Jag tror inte att det kommer att vara farbara vägar och sitta fast i snömodd har jag ingen lust med. Den senaste prognosen från SMHI var att det ska hålla på till i morgon kväll.

Vi får väl hoppas att det inte blir så illa, för jag hade verkligen sett fram emot lite träning med efterföljande fika i morgon. Förra veckan blev det heller ingen träning, för då hade vi instruktörsmöte på kvällen och då gick jag på det istället för att åka och träna med mina kamrater.

Hur ni det med snö ute i övriga landet?  Det ska ju komma snö i stort sett över hela Sverige om jag minns rätt från tv.

Nu tycker jag att det räcker med kyla för i år. Det var ju ändå ganska bra underlag efter nyår med vit snö och en massa minusgrader. Lite värme efter det hade passat fint. Men så bra får det bara inte vara...

NÄHÄÄ då kommer det snö, sedan regn samma dag och på natten fryser det till ordentligt och sedan har det bara blivit kallare och kallare för varje dag. Ny är jag urless på att se -16 på mätaren när det är morgon och man ska gå ut med hundarna.

Tur att vi har köpt Icebugs (heter dom så ) jag dom fantastikst bra dubbade skorna. Jag köpte en stövelvariant som är varm med löstagbara dubb och Anders köpte en mer kängliknande modell med fasta brodd. Men det har varit räddningen hela vecka för att slippa benbrott eller andra otäcka fallskador. Det går verkligen inte att gå normalt på gator eller gångbanor, det är mer eller mindre blåis överallt. Helt livsfarligt speciellt när man har ett par hundar som har lite svårt att gå på långt koppel utan att dra. Gå nära går ganska bra, men så fort kopplet blir lite längre så börjar det... " Oj, tog kopplet slut, då är det dags att börja ta i lite då, oj vad det var trögt... jag får nog ta i ytterliger lite till"

Men jag är väldigt stolt över att vi placerade oss på 3:e plats på Lagottoklubbens årsbästa Lydnadsresutat.     Bara en sån sak!! 3:e plats det känns fantastiskt fint måste jag erkänna. Nu laddar vi för lydnadsklass 3 och hoppas kunna starta i år.

Lite sol och värme nu, så man kan vara ute, det är vad jag önskar mig nu.   

I fredagskväll vid 23-tiden fick jag för mig att jag skulle prova att ta några mörkerbilder. Letade reda på stativet och öppnade altandörren och ställde ut stativet utanför dörren. Vi skulle kastat våra gamla plastmöbler i höstas med det blev liksom aldrig av, så nu står de översnöade på altanen. Där står även en lykta på bordet som lyste så fint över julhelgerna, men sedan har lyktan liksom druknat i snö. Detta fick alltså bli mitt motiv, när jag provade olika inställningar för mörkerfotografering.

Att det kan bli så olika resultat, beroende på inställning blev jag väldigt överaskad av. Här nedan kan ni se så olika det har blivit, beroende på inställning och inte på tid, för de är tagna bara minuten efter varandra i vad jag tyckte var väldigt mörkt.

Autoläge med blixt tror jag att det är här.

  

Manuellt läge med blixt.

 

  

Lite längre tid utan blixt.

 

  

Ganska lång tid men utan blixt. Svårt att tro på att det är helt mörkt ute.

Jag förstår inte riktigt var kameran hittar allt ljus? I mina ögon var det mer eller mindre becksvart ute, bortsett från grannhusets fönsterbelysning.

  

Ella var och hälsade på oss en stund i dag på förmiddagen. Lite suddig bild, men ganska fina färger så den får duga.

Plastburkar kan man ha till mycket.   

På efermiddagen åkte vi till klubben jag och Anders. Idag hade Anders bestämt träff med Helen och Peppsi för att träna på ett moment till Allmänlydnadsintsruktörsutbildningen som Anders går på. Vilket ord!!! Jag lär mig nog aldrig att skriva det ordet utan att bli smått tokig. Allmänlydnadsinstruktörsutbildníng... prova själva ska ni se, det är inte lätt vill jag säga. Helen och Peppsi är Anders projektekipage, så nu ska de "grillas" Helen och Peppsi.   

Jag och Totti körde pass på planen och jädrar anåda... så duktig han var idag den gode Totti Galotti. Han gjorde bannemej allt jag bad honom att göra. Både sådant han kan sedan tidigare och även sådant han inte lärt sig ännu.    Ja, när det nu gick så bra, så var vi tvugna att åka hem. Det fanns liksom inget mer att träna på. Men innan vi åkte skulle vi bättra på Dinos föremålsintresse.

Anders gömde bollen och Dino fick springa upp i snödrivorna och leta reda på den. Det gjorde han så gärna och även flera gånger på raken. Bollen har han lärt sig tycka om, så den är han beredd att anstränga sig för. Värre var det med min vante, den tyckte han inte var värd någon ansträngning alls. Anders gjorde på samma sätt med min vante som han gjorde med bollen och sedan skickade han ut Dino för att hämta. Dino springer så glatt ut och ställer sig precis bredvid min vante och undrar lite snopet vad det är han ska hämta. Vanten fick Anders plocka upp själv!!! Sedan fick jag lägga den på elementet så att den skulle torka. Offrade min vante för ingenting!!!    Men vi ska inte ge oss. Dino ska få träna på sitt föremålsintresse och skam den som ger sig. Nu SKA han börja gilla att hämta borttappade saker i skogen.   

        

Nu har Anders träningsvärk gett med sig lite, och det är inte så stelt längre. Dino har inte varit stel, men det kanske beror på att han fick massage, mellan sina träningsdagar, vilket inte Andres fick.   

I korta drag kan man sammanfatta deras träningshelg ungefär så här. Träna mer på tighta svängar och spring på ordentligt så att du är före hunden och visar vägen. Anders fick verkligen springa på ordentligt och det i ett ridhus, där det är ganska tungt att springa. Men det gjorde honom gott.    Anders tycker att han börjar känna sig mer säker på att få till riktigt snäva svängar, nu när han haft en så rutinerad instruktör.

När de var i ridhuset passade jag och Totti på att åka til klubben och träna lite vanligt lydnad. Det var längesedan vi gjorde det och jag kände att nu är det dags att sätta igång, efter den kalla vintern. Vi gick nog igenom allt vi kan och lite till.

Vi tränade på rutan som gick förhållandevis ganska bra, trots det långa uppehållet. Vid några skick blev det lite missförstånd mellan mig och Totti, och jag har ingen aning om vad det var som gjorde det. Får fundera på det.

Vi prova med vittringsapportering och den fungerade utmärkt, på vår nivå. Tränade lite för 3:ans fjärrr också och även sittande under gång. Ja vi "fuskade" nog i de flesta moment. Det var en trött och mycket nöjd Totti som hoppade in i bilen när vi åkte hem.

På måndag var det vilodag, för båda hundarna.

I går tisdag hade vi bokat 1 tim i träningshallen på Hundstället Hjärat för att träna lite rally. Det var jag och Anders med våra hundar och Cia med Skalman. Cia har aldrig gjort rally tidigare, men jag "tvingade" både Cia och Anders att gå banan, inte bara en utan många gånger.   

Cia och Skalman är ju vältränade i lydnad sedan länge, så för deras del handlade det mest om att läsa och tolka rallyskytarna. Värre var det för Anders som inte har tränat så mycket lydnad tidigare. Men om de ska klara Allmänlydnadspasset, så får de börja med lydnadsträningen och jag tror faktiskt att Anders tyckte det var lite skoj med rallyträningen.

I dag har jag och Totti varit i träningshallen igen, men nu på den vanliga onsdagsträningen. Nu tränade jag och Totti ganska mycket på att backa och på att kunna gå åt sidorna.

I och med att det är konstgräs i träningshallen, så går det att träna hopp över hinder också, utan någon risk för halka. Så bara för att prova så slängde jag iväg apporten över hindret och Totti hämtade och hoppade tillbaka som om han aldrig gjort något annat.    Jaha, det var det momentet, då var det klart. Då behöver vi inte träna mer på det.   

 I morgon är det vilodag. Kan kanske behövas.

När vi var och tittade på Helena och Tosca, så filmade Anders när de gjorde sitt individuella program. Nu har jag äntligen hunnit med att lägga över det på datorn och sedan skickat upp till YouTube. Det finns här nedan i inlägget.

Däremot missade vi att filma på deras partävling tillsammans med Erika och Tambo. Vi hade varit hemma och rastat hundarna mellan de båda klasserna och när precis skulle parkera, så ringde Erika och sa att de snart skulle starta. Oj så brådis vi fick, för att hinna in. Det var då vi missade båda våra kameror, som låg kvar i bilen, tyvärr. Det hade varit roligt att få med det på film när de lyckades så bra med sitt program. Men det får bli en annan gång.

Anders och Dino åkte iväg på sin agilityträning och jag och Totti tog en sväng till klubben. Mulet idag och -2 grader, helt ok väder, med andra ord.

Vi har det så bra förspänt att hela vår stora appellplan är plogad. En eldsjäl på vår klubb har suttit ett antal timmar i traktorn och plogat hela detta stora område, så att vi kan träna utan att drukna i snö.       Visst är det grymt!!

Jag fick med mig koner ut på plan idag och ställde upp en ruta. Det var ganska längesedan, jag skickade Totti till rutan, men det gick över förväntan bra i alla fall de första skicken.    Vi tränade lite annat i mellan varven men återvände till rutan flera gånger. Vid något tillfälle blev Totti osäker på om jag verkligen hade menat det jag sa... Ibland blir det så där, utan att jag vet vad som är fel. Jag trodde att jag hade gett honom den sedvanlig signalen som betyder "Spring ut till rutan" och till viss del hade jag ju gjort det, men ändå inte för när han nästan var framme så blev han osäker och vände och kom tillbaka.

Det där hände några gånger och på något sätt tror jag det kan ha med avståndet att göra. Han är inte tränad för ökat avstånd till rutan, och kanske berodde det på avståndet att han blev osäker. Hur som helst, så sprang han ut till rutan helt perfekt och sedan slutade jag med det.

Planen nu är att träan avståndet för sig och läggande i rutan för sig och kanske kan vi baka ihop det till ett moment, med tiden.   

Vi tränade en del Rally-moment också. Jag har ju anmält till tävling i början av februari, så jag får väl försöka hålla Rally-momenten aktuella. Det är Ale Bk som arrangerar tävlingen i en hyrd lokal, så vi kommer att tävla inomhus.   .

Provade lite stegförflyttningar också och det finns nog möjligheter att vi ska kunna lösa det på ett bra sätt. Vi har ju tränat det tidigare, men vi har inte fått till något flyt, utan det har mest varit "kaninskutt" åt sidorna och det får man ju inte betyg för. Men jag tycker mig ana en viss förbättring där, så det känns bra.

Backandet tror jag också att jag har hittat en bra träningsväg för. Provade lite idag, nu när vi var utomhus och vi hade lite mer "space" och min hemmasnickrade teori såg ut att kanske kunna fungera. Med lite mer träning och finslipning av inlärningsstegen så tror jag nog att jag kanske får till ett bra backande.

Andra ekipage kanseke inte har några bekymmer med det momentet, men eftersom Totti normalt inte backar överhuvudtaget - någonsin  - ever, så har jag haft stora problem att få in en backväxel alls. Att sedan få det att fungera vid sidan och från fotposition har vållat mig en del huvudbry, men nu jäklar, har jag en plan!!

Inkallning med ställande gick så himla bra idag. Det är magiskt, hur lätt det kan vara och ändå så himla svårt. Till en början hade jag ingen aning om varför Totti stannade perfekt ibland och andra gånger inte alls. När jag väl sedan kom på skillnaden, så blir det rätt varje gång. Visserligen går det förbättra givetvis, men det är ett stopp och det har det inte varit vid andra tillfällen, utan har det mest blivit en promenad in i stoppet.

En bra träningsdag idag med andra ord. Nu är det lite göromål i bostaden som ska fixas, bland annat ska julen bort., och ja det vanliga man har att göra.

Här här det varit fullt med aktiviteter som vanligt, höll jag på att säga. Anders håller på med sin "avhandling" till  instruktörsutbildningen han går, eller avhandling kanske inte är rätta ordet, det är en projektplan, men ändå...  

I tisdags hade Anders sin första träff med Projekthunden och eftersom de skulle träffas på klubben, så hängde jag och Totti på för att träna lite. Vi kände oss osedvanligt flitiga i och med att det var -11 grader. Men hur som helst, så även om träningen blev så där, med stelfrusna fingrar, så var det i alla fall bättre än att sitta hemma och vänta på våren. Mitt mål den dagen, vara att hitta övningar som gick så bra, att vi skulle träna upp den medhavda korven på kortast möjliga tid.  Det gick ganska bra och snart var vi på väg hem igen, nöjda med trötta hundar. Även Dino tränade i "lydnadsträsket" eftersom han ska klara allmännlydnadspasset så småningom.

På onsdagen var dags för träningen tillsammans med lydnadsgruppen. Det var roligt att träffa alla igen, efter alla helger och efter träningen firade vi mitt Lp II med semla, och det var gott. För de flesta, kanske alla, var det årets första semla.

Jag har också kommit en bra bit på väg med planeringen för den Rallylydnadstävling som vi ska ha på vår Brukshundsklubb. Snart är det dags att skicak ut inbjudningar och anmälningsinformation och sedan är det bara att hoppas på fint väder och många glada tävlingsekipage.

Den kommande helgen ska Anders och Dino på agilityclinic för Zeljko Gora och det är Jenny Damm som arrangerar. Nu minns jag inte riktigt om det var det ryska landslaget som Zeljko kommer från, men det var i alla fall något landslag, så mycket vet jag. Det ska bli spännande att få höra sedan, vad de har tränat på.

Nu har vi snart förbrukat helger och ledigheter för ett tag. Vi har inte tränat något med hundarna i år ännu, men nu är slappardagarna över.

Nyår tillbringade vi i Norra Bohuslän långt från alla smäller och där hade vi det lugnt och skönt och kunde promenera med hundarna helt obehindrat. Ja, så där himla obehindrat var det väl inte, med tanke på all snö som var där och att det var så förfärligt kallt (jävligt svinkallt med andra ord) . Så egentligen var vi mest inne och värmde oss vid brasan istället för att vara ute i den gnistrande snön som knarrade för varje steg. Men inte ens vid 12-slaget hördes det några smällare, och det är en väldig lyx att se att båda hundarna ligger och sover gott på golvet även på 12-slaget.

Som vanligt vid trettonhelgen så är det My Dog -  hundutställning och lydnadsprov, agilitytävling och FreeStyle tävling. I år skulle Tottis dotter Tosca från Uppsala vara med och tävla i FreeStyle. Helena (Toscas matte) åkte tåget till Göteborg och hon samt Erika med sin lagotto Tambo tog bussen till Mölnlycke och där hämtade jag upp dem, eftersom de skulle sova hos oss, innan tävlingen startade ganska tidigt nästa dag.

Det var jättetrevligt att få träffa Helena som vi annars har kontakt med via bloggar och mail. Tosca är mycket trevlig (så klart... hon är ju efter Totti) och via bilder jag har sett har jag tidigare tyckt att det finns många likheter dem emellan. Nu när jag träffade Tosca och kunde umgås med henne så har det blivit ännu tydligare, att de faktiskt är väldigt lika, både till sättet och att titta på.

Erika och Helena som inte bor i samma stad, hade inte kunnat repetera sitt nummer de skulle tävla med tillsammans tidigare, så det fick bli en generalrepetition på vardagsrumsgolvet. Så stort vardagsrum har vi inte, så det var väl inte helt lätt för dem att träna med 2 hundar och försöka få plats till svängar och hundar som skulle backa både ut och tillbaka igen. Men det gick hyfsat bra trots allt. Vi hade roligt i alla fall och det är ju alltid en bra början.

Totti fick hoppa in och vara "Standin-hund" för Tambo och han skötte det ganska bra, trots att han inte har tränat FreeStyle. Dino fick också prova att vara "standin" vid ett tillfälle, men han är mest bara agilitytränad och var ganska usel på FreeStyle, så han blev utbytt ganska omgående.

Helena och Tosca tävlade även individuellt och gjorde ett jättebra framträdande i klass 3 och det såg jättetrevligt ut, med en pigg och glad hund med gott tempo. Helena berättade efteråt att hon missade i sitt program och tappade bort sig i planeringen, så det blev en del upprepningar istället. Detta observerade väl domarna, så det blev inte så höga poäng men det var ett väldigt trevligt uppträdande att titta på och det är väl ändå det viktiga (fast jag vet att det är roligt att vinna också).

I parklassen eller +plus 6 tassar, som jag tror att klassen heter gick det desto bättre för Helena och Erika med sina lagotto. Där blev de placerade 2:a av 9 ekipage ( tror jag det var) med höga poäng. STORT GRATTIS  till dem för det. Vid ett tillfälle blev det en miss, då båda hundarna fick för sig att de skulle hoppa genom Helenas armar istället för en hund hos varje förare, och det drog väl poängen lite kan jag tänka.

  

Här är det Dino, Tosca och Totti som vi försökte rada upp.

  

Helena och Tosca som samlar sig innan de ska in och tävla.

  

Erika och Tambo kollar in de andra ekipagen i klassen.

  

Helena och Tosca värmer upp strax utanför ringen.

  

Nu har de fått komma in i ringen och väntar nu på att de starta musiken.

  

Tillbaka på läktaren igen efter genomfört program och nu har Tosca fått sin belöning och Tambo kan nog gärna tänka sig att hjälpa till med äta upp den.

Det var väldigt svårt att fota inne på mässan och de flesta bilderna blev helt kassa. Vi filmade också på Helenas individuella program, men jag har inte hunnit med att titta på filmen ännu och som ni förstår har jag heller inte fått in den i datorn.  men om den blev bra kommer den kanske ut här på bloggen. Eller vad säger du Helena, det går väl bra?

I dag har vi varit på klubben och hämtat agiltiyhinder kört iväg dem till ridhuset där det nu kommer att vara träning en gång/vecka fram till påsken ungefär. Totti fick följa med till agilityträningen idag, då det var ganska många i Anders grupp som inte kunde komma idag.

Så det blev faktiskt lite agilityträning även för Tottis del och han tyckte det var jätteroligt. Jag var väldigt noga med att han inte skulle hoppa för många hinder och heller ingen höjd på dem, eftersom jag är mycket försiktig så att han inte ska få ont i ryggen. Vi varvade med lite lydnad och han var så glad och nöjd med att hans vinterlov nu är över.

Dino hoppade glatt och med god fart som vanligt, så för Anders del var det bara att fortsätta där de slutade sin träning innan det blev vinter. Dino hade inte  glömt under vinterlovet så de tränade ganska mycket (som vanligt) och nu har vi två mycket trötta och nöjda hundar som sover gott.

Vi träffade på Ingela och Stella i Delsjöområdet igår när vi var där och promenerade. Hon nämnde att hon fått ett sådant fint pepparkakshus och så sa hon att jag kan skicka dig en bild på det. Ja, vad roligt sa jag och mycket riktigt så har jag nu fått ett foto på det papparkakshus hon pratade om.

Jag tyckte också att det var ett skitsnyggt pepparkakshus, så nu delar jag med mig här i bloggen. För er som inte vet, så kan jag nämna att Stella är en rottis, som vi brukar träna tillsammans med.

  

Detta borde nog platsa som årets snyggaste pepparkakshus, eller vad säger ni? Jag är i alla fall grymt imponerad.

Helt otroligt!! Det är vitt i Göteborg vid juletid. Det kan jag inte minnas när jag var med om sist. Det måste i alla fall ha varit väldigt längesedan.

Jag har dessvärre drabbats av någon influensa eller förkylningen eller något annat elände.     Det blir inte så mycket gjort för min del, men som tur var hann vi i alla fall ut i affärerna i går och köpa en ny bärbar dator, så nu håller jag på att flytta över bilder och annat. Det är ungefär max vad jag klarar av för stunden.

Jag pressade mig att hänga med ut på en sväng med hundarna på förmiddagen idag och då åkte  vi till Delsjön och tog en promenad där och landade sedan på Bertilssons kaffestuga på hemvägen. Inne i kaffestugan var det gott och varmt, men vi skrapade av snön på en bänk på uteserveringen och satte oss där, eftersom vi hade hundarna med oss. Det får bli dagens aktivitet för min del, och när vi kom grävde jag lite i pillerburken och sedan slängde jag mig på soffan.

     

En snöig gata hemma i området idag.

 

  

Det var inte så många på promenad idag och ändå var det en bit in på förmiddagen.

 

  

Hittade ett mindre vattenfall som jag fotade. Det finns ett större, men där var det så mycket is, så dit vågade jag inte gå.

 

  

En fusen knopp med fint trådig snö på.

 

   

På hemvägen stannade vi till på uteserveringen och där var inte heller så många idag. 

 

   

Ja, vi var ju där och väntade på den beställda Chokladen med vispad grädde. 

 

   

Så här såg den ut och den var lika god som det ser gott ut. 

 

   

Sen tog vi den Smala vägen hem.

 

   

På Smala vägen pratade Totti med servitrisen en stund, sedan satte han sig ned och väntade på ...? Han kanske beställde något? Jag vet inte, men jag lyssnade heller inte så noga på vad de snackade om. 

GOD JUL till er alla.

Tack för alla fina julkort vi fått. De finns till allmän beskådan på vår hemsida, i vänstermenyn från startsidan.

  

En dag i förra veckan fick jag helt plötsligt syn på att Dino hade slagit ur en flisa ur sin ena hörntand. Inte bra!!   

Jag ringde till Djursjukhuset och fick en tid till tandläkaren för Dino. Jag kunde inte se om pulpan var framme eller ej, men jag såg en liten "prick" högst upp på tanden, och så där kan han ju inte ha det.

I morse så körde vi iväg på snöiga vägar och trots att det var ganska tidigt på morgonen, var det faktiskt ingen kö idag. Det var helt uppenbart några fler än jag som var lediga idag. Väl framme på Djursjukhuset så fick vi komma in nästan med en gång.

Jag gick till receptionen och anmälde oss och sedan hade jag en plan om att gå till damrummet och pudra näsan. Det roliga var att när jag styrde mot damrummet så blev Dino jätteglad och stretade i förväg och hade brådis. Då förstod jag att han kände igen sig, och trodde att vi skulle till simmet. Han hade nog gärna tagit sig ett varv i bassängen, det var tydligt, så jag får nog ta med hundarna och simma lite i vinter, för det var en väldigt bra träning de fick, när vi simmade regelbundet tidigare.

Tandläkaren så att det inte var någon större skada, men det finns trots allt en viss risk för senare komplikationer, som man inte kan se nu när skadan är så färsk. Så efter lite undersökning och information, så var vi färdiga ganska snabbt och lätt. Tog en sväng in i butiken och handlade ett schampo till Dino och lite öronrens och sedan var vi på väg hem igen.

Dino ska tillbaka på återbesök lite längre fram i vår, för att vara säker på att han inte har fått någon skada på tandroten. Så tillsvidare får han ha sin tand som den är. Det är en liten spets som är lite vass, men som tur är skaver det inte mot kinden eller något annat vad jag kan se.

På eftermiddagen har jag handlat några julklappar och de ska slås in och snart är det Julafton. Det går så fort och konstigt nog så blir man, trots alla farhågor, färdig lagom till julafton ändå.